onsdag 28 juli 2010

Blago vs USA - del 7: Slutpläderingarna

Åklagarsidans slutplädering:

Slutpläderingarna i rättegången mot Rod Blagojevich har nu avslutats. I måndags inledde åklagarsidan inför den samlade juryn sin sammanfattning av sitt mål mot den fd guvernören. Åklagare Christopher Niewoehner påminde juryn om ett av de mer kända och tydliga uttalanden de fått höra på de inspelade banden, när Blagojevich sagt om möjligheten att sälja Obamas senatsplats: “I’ve got this thing and its fucking golden,” (obs: censurerat i amerikanska tidningar).

Han förklarade vidare att det bara var toppen på ett smutsigt spel som Blagojevich bedrivit och att denne regerat som guvernör främst utifrån principen "What about me?" dvs att det enda han som politiker egentligen brydde sig om var sig själv.

Han förklarade vidare att Blagojevichs kampanjinsamlare Tony Rezko smusslat pengar under bordet till Patti Blagojevich, och att Rod Blagojevich via sin stabchef John Harris hotat ledare på Chicago Tribune. Han anklagade också Rod Blagojevichs bror Robert Blagojevich som vittnade i försvar för sin bror för att ha ljugit i vittnesbåset när denne sagt att han inte förstod att Rod Blagojevich ville tjäna personligen på Obamas senatsplats:

“You heard the dancing and dodging,” Niewoehner said. “He couldn’t get a straight English sentence out of his mouth because he knew if he did admit it, he was done.”


Åklagare Niewoehner fortsatte sedan med att förklara för juryn att lagen inte kräver att mutförsök eller utpressningsförsök uttalas tydligt, det handlar också om vad man kan läsa mellan raderna - och det enda juryn behövde komma fram till för att fälla Blagojevich, menade Niewoehner, var att denne tagit tydliga steg för att försöka tjäna mutpengar på Obamas senatsplats eller få en plats i Obama-administrationen i utbyte mot en förmånlig senatsutnämning.

“You don’t need to be a successful criminal to be a criminal,” förklarade Niewoehner.


Han avslutade sedan sin slutplädering med att uppmana juryn att inte missa helheten i målet. Även om många skumma intressen funnits med från olika håll så stod det tydligt, menade åklagaren, vem som styrde showen. Blagojevich var en man som försökt sälja en amerikansk senatsplats, ljugit för FBI och hållit tillbaka regeringspengar från skolor och barnsjukhus för att personligen gynnas ekonomiskt.

Försvarets slutplädering:

Försvarssidan inledde med ett försvar från Michael Ettinger, advokat till guvernörens bror Robert Blagojevich, som förklarade att Robert bara varit en oskyldig sidobetraktare. Robert Blagojevich anklagas inte för något, men åklagarsidan har försökt undergräva dennes trovärdighet i sitt försvar för sin lillebror.

Innan Rod Blagojevichs eget försvar tog vid hamnade dessa dock i en liten tvist med domare James Zagel. Sam Adam Jr - den av Blagojevichs advokater som valts att hålla i försvarets slutplädering. Sam Adam Jr hade önskat argumentera inför juryn att åklagarsidan lät bli att kalla in vissa på förhand pålysta vittnen som var tänkt att användas för att kritisera Blagojvevich men som inte kallades in när åklagarsidan förstod att de snarare skulle ha hjälpt Blagojevich. Domare Zagel förklarade dock att han inte fick dra in vittnen som inte avlagt några vittnesbörd och att Blagojevichs försvar hade samma rätt som åklagarsidan att kalla in vittnen, så om dessa ansett att personerna i fråga som inte kallats in hade bidragit till att hjälpa Blagojevich så borde de ha kallat in dem själva.

Sam Adam Jr hävdade dock inför domaren att det var nödvändigt att argumentera utifrån den saken och sa att han var beredd att gå emot domarens order:

“I’m willing to go to jail for this, your honor,” Adam said loudly. “I cannot follow your order on this.”


Domaren förklarade dock för advokaten att denne inte behövde oroa sig för att hamna i fängelse:

“I didn’t use the word jail, you used the word jail,” the judge said. “To put you at ease Mr. Adam, jail is not in the picture. I don’t know where they lock up lawyers for making objectionable statements.”


Domaren förklarade dock att om Adam Jr i sitt försvar sa saker om vittnen som inte inkallats - vilket domaren förbjudit - så skulle domaren avbryta slutpläderingen och förklara för juryn att Blagojevichs team brutit mot reglerna, vilket förmodligen inte skulle gynna försvarssidan, varför Adam Jr därför borde tänka om gällande sin slutplädering. Adam Jr skulle dock kunna inflika något om saken men göra det i slutet av sin plädering, men domaren skulle då också kunna låta åklagarsidan ge en respons.

Utspelet från Blagojevich advokat om att gå i fängelse för rätten att åberopa icke-inkallade vittnen ter sig som ett utspel i typisk Blagojevich-manér - överdramatiskt och uppseendeväckande utan några egentliga anledningar. Chicago Tribune förklarar dock här att det förmodligen berodde på en skillnad mellan lokala rättegångar och federala sådana. Medan den lokala domstolen Cook County Criminal Court - som Blagojevich adokvater till största del var mest vana vid - var tämligen slapp i förbudet mot att åberopa icke-inkallade vittnen i sin argumentering så var de federala domstolarna hårdare i att inte tillåta någon att använda sig av argument utifrån en person som inte vittnat.

Domare Zagel manade således Adam Jr att skriva om sin slutplädering, som senare inledde försvaret av sin klient med att förklara att Blagojevich inte vittnat i rättegången eftersom målet tydligt hade förändrats under rättegångens process där det stod att tydligare att regeringen drev ett fall utan seriösa argument:

“I might not be bright, but I’m not foolish,” sa Adam Jr. “I had no idea that in the two months of trial, they would prove nothing.”


Han kommenterade vidare anklagelsen om att Blagojevich försökt sälja Obamas senatsplats och förklarade att det var Obama-teamet som tagit kontakt med Blagojevich, inte tvärtom. Och att Blagojevich inte försökt utpressa den tillträdande presidenten:

“He had no intent of bribing anybody. He had no intent of extorting anybody,” Adam said. “Think about who they’re telling you he extorted. The president of the United States. Give me a break!”


Han fortsatte med att förklara att bandinspelningarna visade en man som gillade att prata - en man som uppenbart var avundsjuk på Barack Obama, men inte mer än så. Han menade också att det var Blagojevich som var det verkliga offret i situationen och att åklagarsidan vill fälla Blagojevich för att denne är oomtyckt i allmänhetens ögon:

“He’s got absolutely horrible judgment in people,” Adam said of the twice-elected former Illinois governor. “They (prosecutors) want you to find him guilty because of that.”


Han kommenterade också att Blagojevich spenderat 400,000 dollar på kläder, berodde på att han varit guvernör och förklarade att Sarah Palin när hon blev känd gjort något liknande. Och förklarade att utgifterna var till ex-guvernörens fördel eftersom denne nu var utfattig, vilket bevisade att han betalat kläderna själva (typ):

“He’s broke man, broke.” sa den dramatiskt agerande advokaten.

I sina slutargument anspelade Adam Jr på att Blagojevich helt enkelt var lite fånig, och att det legat till grund för hans ageranden:

“As much as I like him, and as much as he’s loved around the world, this is a man who considered appointing Oprah Winfrey (to the U.S. Senate),” Adam said. “No one’s going to say he’s the sharpest knife in the drawer, but he’s not corrupt.”


Han avslutade sedan med att förklara för juryn att anklagelserna mot Blagojevcich var grundade på politik, inget annat, och manade juryn att frikänna Blagojevich.

Åklagarsidan får slutordet:

Efter Sam Adam Jr.s försvar av sin klient fick åklagarsidan än en gång ordet. Åklagare Reid Schar förklarade för juryn att Blagojevichs advokat hade drivit ett simpelt försvar av den tidigare guvernören:

"In Adam’s world", Schar said, "Blagojevich’s defense could simply be summed up as “I didn’t do it, and if I did it, I didn’t mean to do it.”


Han manade också juryn att använda sitt sunda förnuft när de bedömde innebörden av Blagojevichs olika uttalanden på bandinspelningarna. Han förklarade också att juryn borde ställa sig frågan hur en delstatsregering egentligen borde skötas, och då dra slutsatsen att den inte borde skötas så som Blagojevich skött den:

“You don’t sit around debating whether you’ll get your money,” Schar said. “How backward can you get?”


Efter slutpläderingarna gav domare James Zagel juryn instruktioner om hur lagen ska tolkas och skickade sedan hem dem över dagen. Nu återstår väntan på hur domen kommer att falla.

På väg ut från rättegångslokalen skakade Rod Blagojevich hand med folk och ropade till en kvinna:

"I hope you have an extra prayer for us,"


Sammanfattningsvis:

Slutpläderingarna varade i flera timmar och jag har här bara sammanfattat sammandrag från dem. Den uppfattning jag fått är dock att det rört sig om såväl ett svagt åtal som ett svagt försvar där juryn helt enkelt måste ta ställning till vilka intentioner Blagojevich hade bakom sina många spektakulära uttalanden. Var han en listig korrupt politiker, eller bara stor i munnen? Och om han var det förstnämnda, kan man då fälla honom för att ha varit det när han i praktiken inte lyckades genomdriva särskilt många av sina korruptionsplaner?

Åklagarsidans argument var svaga eftersom det saknades konkreta bevis och juryn snarare manades till att "bara fatta" vilken skitstövel Blagojevich var. Försvarssidan var också svag eftersom de argumenterade utifrån samma premisser, dvs att juryn "bara borde fatta" vilken politisk konspiration Blagojevich var utsatt för.

Om man ska bedöma Blagojevichs motiv så har jag väldigt svårt att dra någon annan slutsats än att Blagojevich verkligen ville "sälja" Obamas senatsplats. Om han utan konsekvenser kunnat tillsätta den kandidat som gav honom mest pengar under bordet så hade han förmodligen gjort det. Och om Obama-teamet gett honom en förmånlig plats i Obama-administratitionen i utbyte mot att han tillsatt Valerie Jarrett i senaten så hade han förmodligen gjort det. Det är svårt att inte hålla med åklagarsidan om att Blagojevichs guvernörskap främst kretsade kring honom själv.

I ett åtal kan dock inte åklagarsidan argumentera utifrån att juryn "bara ska förstå" vilken skitstövel Blagojevich verkligen är, man måste ha konkreta bevis "bortom alla rimliga tvivel" för att fälla någon (åtminstone måste man det här i Sverige). Och några sådana konkreta bevis har i de stora punkterna under åtalets gång inte framförts.

Således tyder mycket på att Blagojevich förmodligen kommer att bli fälld på några av de små åtalspunkterna, men frikänd på de stora. Men vi får se vad juryn kommer fram till.

Sammanfattningsvis har rättegången mot Blagojevich mer känts som en stor show (från båda sidor) snarare än ett exempel på det godas triumf mot det onda, eller den fantastiska innebörden av att faktiskt ha ett civiliserat rättssystem. Det finns många rättegångar med stora känslor av lättnad över att en oskyldig frias eller att en skyldig fälls. Den här rättegången saknar sådana hisnande proportioner och tycks mer ha handlat om två lag som båda gör allt för att vinna, snarare än rättvisans seger mot orättvisan. Domen lär därför inte väcka några hetare känslor oavsett hur domen faller. Fälls Blagojevich, so what? Han var förmodligen korrupt. Frias han, än sen? Regeringens mål var dåligt underbyggt, och man borde hursomhelst inte kunna dra någon inför domstol utan riktigt rejält konkreta bevis.

För Blagojevichs personliga del så är dock juryns beslut livsavgörande, och det är förmodligen en mycket nervös Blagojevich som väntar på domen.

Se även tidigare inlägg:

Blago vs USA - del 6: Inget vittnesmål från Rod Blagojevich 20100723

Inga kommentarer: