söndag 29 augusti 2010

Hundratusentals hörsammar Glenn Becks kall

Glenn Beck har uppmanat USA att komma till Washington DC för att visa sin patriotism och tro på Gud - hundratusentals hörsammade kallet, däribland Sarah Palin, och att te-party-rörelsen är en högst aktivt folklig kraft råder föga tvekan om. Till skillnad från vanliga te-party-events där ekonomin står i fokus så handlade Becks samling dock mer om trons roll i det amerikanska samhället, och patriotismen. Här har MSNBC ett inslag om saken:

Visit msnbc.com for breaking news, world news, and news about the economy



Och här ett inslag från Fox News:



Och här skriver New York Times om eventet.

Vad jag ogillar med Glenn Beck är att han förenklar historien. Det senaste året har han på sin show drivit en intensiv kampanj mot progressivismen - det i syfte att föra tillbaka USA till dess konservativa grunder (dvs en fundamentalistisk tolkning konstitutionen där man utgår från att konstitutionen betyder just vad den säger att den betyder och att den är fullt duglig att hantera även moderna samhällsutmaningar utan att behöva omtolkas eller beskrivas som ett "levande dokument"). Där håller jag helt med Beck, däremot förenklar han de progressivas historia där allt alldeles för snabbt av Beck kommer att kallas för och jämställas med socialism.

Trots sådana förenklingar drar dock Beck många riktiga poänger. Och man kan fråga sig vad som är värst/bäst en person - som likt Obama - för resonemang om historia, sociala strukturer et som till 99% i mångt och mycket är riktiga, men som likväl lyckas dra helt åt skogen fel slutsats ifråga om den sista kvarvarande procentenheten - vilket i sin tur gör att resten av hans 99% intressanta resonemang blir meningslöst?

Ta det här med amerikansk exceptionalism (man kan ta vilket ämne som helst som Obama talar om, men exceptionalist-frågan är en av de jag själv finner mest intressant): Obama - som faktiskt numera är ledare för världens enda supermakt - och inte längre bara någon akademisk historieprofessor från Chicago - får frågan vad han tror om amerikansk exceptionalism, och börjar förklara att "alla länder förmodligen tror" att de är speciella. Helt sant (Gut Mit Uns, God Save the Queen, Forns Stora Dar, ja ni fattar poängen...) - en person helt okunnig om historia hade kanske förnekat en sådan sak. Men efter att ha sagt det så drar Obama därefter slutsatsen att eftersom alla typ tror att just de är speciella så innebär det rent objektivt att ingen är speciell (varför han hellre betonar global internationalism framför nationell patriotism). Vilket säkert är en trevlig universitetshyptoes som förespråkas av överintellektuella tyckare (dvs sådana som bygger sitt livs trygghetspunkt på att kunna resonera kring saker och ting och i den processen resonerar bort sin tro på allt - vilket förstås är fullt möjligt eftersom allt -utifrån olika utgångspunkter - går att resonera bort; inklusive kärlek - vilket dock knappast betyder att kärlek inte finns) - men som helt enkelt inte stämmer. Således för Obama ett resonemang som till 99% stämmer men lyckas likväl dra fel ekvation.

Vad är då bäst/värst? En person som likt Obama utifrån dugliga och korrekta resonemang likväl drar fel slutsatser, eller en person som likt Beck utifrån ibland haltande resonemang och selektiv historieläsning likväl drar rätt slutsatser?

Jag föredrar tveklöst Glenn Beck framför Obama - och som Sarah Palin så tydligt förklarade saken i vintras:

"We need a Commander in Chief, not a professor in law!"

Se även tidigare inlägg:

"I Want Your Money" snart ute 20100825

2 kommentarer:

Andrigo sa...

Att du faktiskt föredrar Glen Beck framför Barack Obama får mig att från och med idag sluta läsa din blogg. Vi tycker helt enkelt alldeles för olika.

Glen Beck är i mina ögon en farlig människa. Se gärna videon i länken nedan.

http://www.youtube.com/watch?v=7PqHzVoTD5c&feature=PlayList&p=215444C07AC4F1DE&index=0&playnext=1

Ronie Berggren sa...

Tråkigt att du inte vill läsa vidare. Jag tycker mig dock ha fört ett tämligen kvalitativt resonemang kring varför jag föredrar Beck framför Obama.

Som person gillar jag dock Obama avsevärt mer än jag gillar Beck - däremot drar Obama när allt dras till sin spets precis fel slutsatser av historien (därav min kritik). Beck, trots sina brister, kommer fram till många grundläggande vettiga ståndpunkter (därav mitt beröm).

Bortsett från de specifika hållningssätten i olika politiska frågor ser jag förövrigt ingen större skillnad mellan Glenn Beck och Rush Limbaugh på högerkanten och Keith Olbermann och Rachel Maddow på vänsterkanten - de för alla extremt förenklade resonemang utifrån sina respektive ståndpunkter.

De konservativa tyckarna för dock resonemang jag håller med om, även om jag skulle bygga argumenten på andra grunder.

Grundläggande har skillnaden mellan de liberala (däribland Obama) och de konservativa (däribland Glenn Beck) dock att göra med vilken syn man har på USA:s konstitution och USA:s roll i världen.

Jag är en stor fan av Thomas Jefferson - och även om Jefferson med all säkerhet till sin personlighet har fler likheter med Obama, så är hans (och de andra författningsfädernas) åsikter om USA som nation, betydligt mer i linje med Glenn Becks än med Obamas.

Naturligtvis vore det att föredra mer sympatiska konservativa "strict constructionalist"-människor än Beck (jag gillar te x Ronald Reagan betydligt mer) - men i grund och botten, och definitivt i längden, så är det åsikterna som är av avgörande vikt, inte personligheterna.