måndag 30 augusti 2010

Inför Obamas Iraktal - Irakkriget i backspegeln

Till veckan kommer Obama att hålla ett tal om Irak för att pålysa USA:s avslutade krigsinsatser i landet och förmodligen också förklara den historiska förändring kriget inneburit. Och att hans administration nu fört kriget till ett (lyckat) avslut.

Irakkriget var dock George W. Bushs krig - och i princip inget som har hänt Irak ens under Barack Obamas egen presidenttid, har skett till följd av Obamas beslut, utan genom beslut fattade av Bush-administrationen. Nedtrappningsplanen i Irak slöts mellan Bush-regeringen och Irak hösten 2008 - vad Obama gjort är att han dock (vettigt nog) inte krävde ett snabbare tillbakadragande när han själv tillträdde.

Irak är USA:s främsta nationsbyggarprojekt sedan andra världskriget. Om projektet misslyckas så kommer Bush att i historieböckerna stå ansvarig för den saken. Och om projektet lyckas är det återigen Bush som kommer att ges äran för saken. Fox News diskuterar dock i följande inslag huruvida Obama-administrationen kommer att försöka knipa åt sig lite av den kortsiktiga äran - förmodligen kommer de det. Vad allmänheten då kanske bör komma ihåg är att senator Barack Obama var emot Irakkriget, och tydligt emot de truppökningar Bush pålyste 2007 som under general Petraeus ledning räddade kriget (vilket Obama nu hoppas att denne nu ska göra också för honom i Afghanistan). Joe Biden å sin sida ville dela in Irak i tre delar. Numera talar vare sig president Obama eller vp Biden om de uttalandena eftersom de i historiens kortsiktiga backspegel ter sig så felaktiga. Här är Fox News inslag om saken:



Bushs truppökning var ur krigsstrategisk synvinkel lyckad. Förslaget (från Joe Biden etc) om att stycka upp Irak i tre delar (något Bush-administrationen också motsatte sig) var var en dålig idé. Men även om det kortsiktigt går att säga att Obama och dennes folk haft fel om Irakkriget medan Bush visat sig haft rätt, så är Irakprojektet fortfarande upp till historien att fälla ett omdöme över. Irak är ännu inte helt stabilt, det är ingen utvecklad demokrati (bara en ny sådan) och mycket kan fortfarande gå fel.

En av Bushs talskrivare, David Frum, har dock här ett intressant inlägg där han förklarar att Irakkriget förmodligen kommer att visa sig ha varit rätt beslut. Och att man historiens ljus med största säkerhet kommer att kunna konstatera att Irak utan Saddam Hussein var och blev ett bättre Irak än ett Irak med Saddam. Han fortsätter också med att säga att Saddam förmodligen förlorat makten även om USA inte angripit - men att det skulle ha skett på ett mycket blodigare sätt och med mycket värre konsekvenser än på det sätt som skedde när USA deltog. Han skriver:

As we now know, Saddam Hussein had not in fact succeeded in reconstituting his nuclear program as of 2003. But Saddam did try twice before to gain a nuclear weapon: He had a program in the 1970s that was wrecked by Israeli airstrike in 1981, and then a second program in the 1980s that was discovered by UN arms inspectors after the First Gulf War.

It seems incredible that a Saddam still in power in the 2000s, unconstrained by sanctions and enriched by Chinese and Indian oil money, would not have tried a third time.


Han sätter lite senare våldet i som uppstod i Irak efter Saddams fall i perspektiv, och försvarar USA:s insats:

A Saddam-ruled Iraq would not have been a quiet or comfortable place. And when the regime finally did end, it would have ended violently. When the U.S.-led coalition overthrew Saddam, violence erupted between Sunni and Shiite Iraqis, leading to an estimated 100,000 civilian deaths. Does anybody imagine that things would have gone better if the regime had ended instead with a Saddam assassination or heart attack?

Blame the Americans, if you like, for not having a better plan ready to contain the violence. But it was not the United States that caused the violence, much less the United States that committed the violence.

Now Iraq is finding its way to stability. For all the country’s many problems, it has an elected government and an effective post-Saddam security force. Would this have happened in the absence of international forces? Or would Iraq have looked like Lebanon between 1975 and 1991, a cauldron of sectarian violence for a generation, with casualties of many multiples of 100,000? Again: We cannot know, but the ugly scenarios are the most plausible.


Avslutningsvis förklarar han att Irakkrigets kritiker gärna jämför Irak med Vietnam. Han själv föredrar dock att jämföra kriget med Korea.

Critics of the Iraq war often compare it to Vietnam. I wonder if the better comparison is not Korea: a war that once looked like a pointless stalemate, but that gained a strategic rationale as South Korea grew into a wealthy democracy. I remember a conversation I had with an American officer when I visited Iraq in 2005.

“What do you hope to achieve here?” I asked. “I mean, you personally?”

He answered: “Someday I’d like to bring my kids to visit a successful Iraq and tell them, ‘I made this possible.’” It’s early yet for this officer to begin planning his return trip. But comparing Iraq today to Iraq then — that trip has come a lot closer.


En mycket sund analys av kriget så här sju år senare.

Se även tidigare inlägg:

Obama - videovecka 84 20100828

DN om Irakkriget som aldrig vill ta slut 20100823

Inga kommentarer: