onsdag 26 januari 2011

Obamas State of the Union 2011

President Obama höll igår sitt State of the Union-tal för 2011. Den 12 januari höll han ett minnestal efter offren för skottdramat i Arizona tidigare i år. Det talet var ett av hans allra bästa - där han lyfte såväl sig själv som nationen till just den nivå det är en presidents uppgift att göra.

Det jag själv undrade inför hans State of the Union var därför om han skulle fortsätta på det spåret eller falla tillbaka på den hätska och kontraproduktiva post-kampanj-retorik som präglade hans State of the Union-tal förra året.

Det gjorde han inte. Obama höll ännu ett otroligt bra tal, som syftade till att ena nationen och lyfta upp USA:s ställning i omvärlden. Om hans State of the Union-tal 2010 var dåligt, och hans pre-State of the Union-tal 2009 var något omoget - så var årets tal väldigt bra såväl som väldigt slipat. Och jag anser att också detta tal var ett av Obamas allra bästa.

Här är talet, och nedan följer en sammanfattning och analys.

Visit msnbc.com for breaking news, world news, and news about the economy



State of the Union 2011


Inledning:

Talet inleddes med att Representanthusets nye talesman John Boehner (med vice-president Biden bredvid sig) introducerade presidenten. Obama återgäldade introduktionen med att inleda sitt tal med att gratulera alla i den 112:e kongressen och dess nya republikanske talesman.

Han fortsatte sedan med att påpeka att det dock fanns en tom stol i salen, och att de alla bad för Gabby Giffords hälsa (kongresskvinnan som sköts i Arizona tidigare under året men som lyckats återhämta sig över alla förväntningar). Det tragiska som hänt i Tuscon, Arizona hade dock påmint om att alla amerikaner - oavsett bakgrund eller politiska skillnader, hade en sak gemensamt: de tillhörde alla den amerikanska familjen och delade alla samma hopp och bekännelse.

Den insikten, och det faktum att medlemmarna i kongressen nu valfritt sitter blandat (och inte strukturerade efter partilinjer som tidigare) innebär dock inte automatiskt att ett nytt samarbete kommer att uppstå. Men Obama förklarade att han trodde att ett sådant kunde skapas. USA:s regeringsmakt är nu ett delat ansvar mellan två partier - antingen leds landet framåt gemensamt, eller så leds det inte alls. USA har många utmaningar att bemöta - alltifrån ekonomin och arbeten till USA:s ställning i världen, och de utmaningarna är större än något enskilt parti - och det amerikanska folket vill att man nu arbetar tillsammans för detta. Det började man göra i december när man röstade igenom skattesänkningarna, men mer måste göras.

Obama förklarade vidare hur arbetsmarknaden förändrats på en generation pg a den nya tekniken med maskiner och Internet. De slags jobb som förr fanns och som kunde ge trygghet för en livstid finns inte längre. Samtidigt har USA den senaste generationen fått ny konkurrens från länder som Kina och Indien.

Världen har således förändrats, men det borde inte modslå amerikaner utan utmana dem. USA har fortfarande världens starkaste ekonomi, världens bäst producerande arbetskraft och världens bästa colleges och universitet. USA är också det land som drar flest studenter från hela världen. Men USA är också den första nation som grundats på en idé:

"the idea that each of us deserves the chance to shape our own destiny. That is why centuries of pioneers and immigrants have risked everything to come here."


Därför är, förklarade Obama, framtiden USA:s att vinna. Men dit kommer man inte genom att stå stilla:

As Robert Kennedy told us, "The future is not a gift. It is an achievement." Sustaining the American Dream has never been about standing pat. It has required each generation to sacrifice, and struggle, and meet the demands of a new age.


USA måste därför verka för att bli ett bättre företagsland, bättre på utbildning, bättre på att tackla problem som statsskulden. Och han förklarar sedan i fyra punkter vad som behöver göras för att leda nationen in i framtiden - och hur detta ska göras.

1. Uppmuntra innovation i USA

Ingen kan förutsäga vilka innovationer som kommer att bli nästa stora banbrytare eller arbetsgivare. För 30 år sedan kunde man inte veta vad Internet skulle komma att innebära. Vad man däremot kan göra, förklarade Obama, är att sätta igång fantasin och uppfinningsrikedomen bland befolkningen. Det har USA gjort mer och bättre än någon annan. Det var USA som gav världen Edison, Wright-bröderna, google och Facebook.

"In America, innovation doesn't just change our lives. It's how we make a living", förklarade Obama.


Innovationerna drivs också av den fria marknaden, förklarade han. Men eftersom det inte alltid är gynnsamt för företag att investera i grundläggande forskning så har regeringen genom amerikansk historia gett stöd och initiativ till forskning. Det stödet har bidragit till skapandet av Internet och GPS-teknik. När Sovjet för ett halvt århundrade sedan hann först till rymden med Sputnik så visste amerikaner inte hur de skulle hinna först till månen. NASA fanns inte. Men efter regeringens insats hann USA inte bara ikapp Sovjet utan också om dem och miljoner amerikaner fick också jobb.

Nu är USA:s nya "Sputnik-stund" inne, förklarade Obama. När det är dags för regeringen att anpassa sig efter de nya tiderna och axla ett nytt ansvar:

In a few weeks, I will be sending a budget to Congress that helps us meet that goal. We'll invest in biomedical research, information technology, and especially clean energy technology - an investment that will strengthen our security, protect our planet, and create countless new jobs for our people.


Han fortsatte vidare att tala om behovet av investeringar i te x grön teknik och dessa ord lät i mångt och mycket som ett eko från hans promotande tal för stimulanspaketet 2009 - och när han slutligen förklarade att detta kunde finansieras genom att man slutade ge pengar till oljebolag och istället satsade på framtidens energikällor så nuddade han lätt vid den kritiska, partisanska retorik som präglat många av hans tidigare tal. Men det var ett kort ögonblick och Obama gick därefter vidare.

2. Utbildning

Hans nästa punkt handlade om utbildning. Och det här var från mitt perspektiv en av de mest intressanta delarna av talet. Obama förklarade att skolorna i USA hade stora problem:

Over the next ten years, nearly half of all new jobs will require education that goes beyond a high school degree. And yet, as many as a quarter of our students aren't even finishing high school. The quality of our math and science education lags behind many other nations. America has fallen to 9th in the proportion of young people with a college degree. And so the question is whether all of us — as citizens, and as parents — are willing to do what's necessary to give every child a chance to succeed.


Här behövde både föräldrar och skolor ta sitt ansvar. Men regeringen hade också sin beskärda del av ansvaret och därför, förklarade Obama, hade man lanserat hans skolreformsinitiativ Race to the Top:

That's why instead of just pouring money into a system that's not working, we launched a competition called Race to the Top. To all fifty states, we said, "If you show us the most innovative plans to improve teacher quality and student achievement, we'll show you the money."


Han fortsatte sedan:

Race to the Top is the most meaningful reform of our public schools in a generation. For less than one percent of what we spend on education each year, it has led over 40 states to raise their standards for teaching and learning. These standards were developed, not by Washington, but by Republican and Democratic governors throughout the country. And Race to the Top should be the approach we follow this year as we replace No Child Left Behind with a law that is more flexible and focused on what's best for our kids.


Det är stycket är värt att kommentera. Vad som gör Obamas tal om utbildning så intressant är att det ekar av samma retorik som Bush använde i förespråkandet av No Child Left Behind. Retoriken är i princip ordagrann. Obama sa:

Our schools share this responsibility. When a child walks into a classroom, it should be a place of high expectations and high performance. But too many schools don't meet this test.


2004 sa Bush så här:

I love the spirit of the No Child Left Behind Act, by the way. It's what I call challenging the softy bigotry of low expectations. You see, the reason you're Teachers of the Year is because you set high expectations. You know in your heart of hearts every child can learn. You're willing to raise that bar, to set high standards.


Obama fortsatte:

That's why instead of just pouring money into a system that's not working, we launched a competition called Race to the Top. To all fifty states, we said, "If you show us the most innovative plans to improve teacher quality and student achievement, we'll show you the money."


2003 sa Bush så här:

But it's also important to recognize that pouring money into systems that do not teach and refuse to change will not help our children. We help children by measuring the educational progress of every single child, and by insisting on change when progress is not made.


För att bara nämna två exempel. Obama fortsatte sedan med att förklara hur Race to the Top är den mest meningsfulla reform som gjorts på en generation.

Alla som stödde Bushs politik håller givetvis med om att Race to the Top är ett bra initiativ (ett initiativ jag själv ända från dess början helhjärtat stött). Vad Race to the Top kommer att innebära i historien återstår dock att se. En sak är säker och det är att idéerna till Race to the Top kommer från No Child Left Behind, och att det Obama idag gör (som ingen demokrat tidigare gjort) bygger på vad Bush gjorde (när han gjorde vad ingen republikan tidigare gjort). Obama besitter för närvarande "the bully pulpit" och kan i kraft av sitt ämbete säga vad han själv tycker. Om några årtionden så kommer dock historiker att titta på vad som gjordes och vem som gjorde vad med ett litet större perspektiv. Och precis som historiker betraktar FDR som stjärnpresidenten under andra världskriget - trots att kriget avslutades av Truman - så kommer man med säkerhet att säga att Bush lade grunden till en omfattande skolreform i USA - helt oavsett om det blir Obama eller någon annan president som fullbordar processen (för det gjorde NCLB inte - trots alla dess fördelar).

Obama förklarar vidare vikten av att ha bra lärare, och berättar att i Sydkorea så kallas lärarna för "nationsbyggare":

In South Korea, teachers are known as "nation builders." Here in America, it's time we treated the people who educate our children with the same level of respect. We want to reward good teachers and stop making excuses for bad ones. And over the next ten years, with so many Baby Boomers retiring from our classrooms, we want to prepare 100,000 new teachers in the fields of science, technology, engineering, and math.

In fact, to every young person listening tonight who's contemplating their career choice: If you want to make a difference in the life of our nation; if you want to make a difference in the life of a child — become a teacher. Your country needs you.


Också här ekar orden från president Bush, vars fru Laura Bush var lärare - och som i sitt ambitiösa utbildningsprojekt satsade stort på att promota och belöna duktiga lärare. 2007 sa Bush så här:

...we need to increase access to tutoring programs for students who struggle and make sure these children get the special help they need. We need to reward good teachers who improve student achievement in low-income schools. We need to make sure that our country is more competitive and that our children can take advantage of the best jobs this new century has to offer by expanding access to advanced placement courses and strengthening math and science education.


Obama fortsatte sedan med att tala om förbättrade studielånvillkor och att förslagen i Dream Act om att ge icke-amerikanska ungdomar med immmigrationsbakgrund samma rättigheter och möjligheter som amerikanska medborgare.

Likheterna mellan Obamas och Bushs skolpolitik var dock tydligt. Något som redan från början uppmärksammades - inte minst av kritiker som ogillade Bushs reform och också ogillade att Obama fortsatte i samma spår. (Här har Washington Times en artikel om den saken från mars 2009, och här förfasar sig World Socialist Network över likheterna mellan Obamas och Bushs skolplan).

3. Återuppbygga USA

Som tredje punkt förklarade Obama hur USA måste återuppbyggas. USA måste uppgradera sin infrastruktur - såväl vägar och tågbanor som Internettrafik. USA har hamnat på efterkälken på alla de områdena. Sydkorea har bättre Internet än USA, och Europa och Ryssland satsar mer på vägar än USA gör. Obama förklarade att han därför ville satsa på att ge större delen av USA möjlighet till snabbtåg, som kommer att underlätta resande, öka tillgången till Internet så att i princip hela befolkningen kan ta del av de förmånerna Internet ger. Sådana investeringar kommer att göra USA mer konkurrenskraftigt och hans administration har redan börjat med dessa saker, men kommer nu att fortsätta.

I denna nationella återuppbyggnad bör också reformer ske: skattesystemet bör underlättas, dock utan att öka statsskulden. Han förklarade också att han har som mål att fördubbla USA:s export till 2014. Handelsavtal har slutits med Indien, Kina och Sydkorea - och han förklarar att han förespråkar frihandel, men att det ska ske på villkor gynnsamma för arbetarna. Villkor som togs i akt när avtalet med Sydkorea (som Bush drev igenom) godkändes. Obama för här en balans i retoriken där han dels balanserar sitt förespråkande av frihandel med sitt värnanande av amerikanska arbetare.

För att öka handeln har han också begärt en granskning av regleringar - där felaktiga sådana finns ska de justeras. Däremot tänker han inte tveka med att upprätthålla vettiga skyddsåtgärder för det amerikanska folket. Sådana regleringar har existerat i ett århundrade och gör att amerikaner idag kan dricka rent vatten och äta säker mat. Sådana regleringar förbjuder barnarbete och sätter trafikfartgränser. Han talar också om sjukreformen och säger att han är beredd att samarbeta med republikanerna med att justera de saker som gått fel med reformen. Men han är inte beredd att återvända till tiden när försäkringsbolag kunde säga nej till patienter med medfödda sjukdomar. Istället för att ta om hela striden om reformen bör man förbättra den och sedan gå vidare. Något som väckte stora applåder.

4. Statsskulden

För det fjärde, förklarade Obama, måste USA hantera statsskulden. Han förklarar hur denna började för ett årtionde sedan (men undviker den ensidiga smutskastning han använde sig av under förra års State-of-the-Union). Han förklarar att under recessionen så behövde USA spendera, men inte nu längre. Man kan inte spendera mer än man tar in. Därför föreslog han en femårig frysning av inhemska återkommande utgifter. Det skulle minska statsskulden stort. Också här förs en ton som också användes av Bush - som inte var någon reaganitisk libertarian. Nedskärningar fick inte ske på de svagastes bekostnad, förklarade Obama:

I recognize that some in this Chamber have already proposed deeper cuts, and I'm willing to eliminate whatever we can honestly afford to do without. But let's make sure that we're not doing it on the backs of our most vulnerable citizens.


I presidentvalet 2000 kritiserade dåvarande presidentkandidat Bush sitt parti för att göra just detta:

“I don’t think they ought to be balancing their budget on the backs of the poor.”


Obama gav också ett exempel på hur nedskärningar inte skulle göras:

Cutting the deficit by gutting our investments in innovation and education is like lightening an overloaded airplane by removing its engine. It may feel like you're flying high at first, but it won't take long before you'll feel the impact.


Obama betonade emellertid också skiljepunkter mot republikanerna, och förklarade bl a att skattesänkningarna för de 2% rikaste (som gick igenom i december) inte borde göras permanenta. Vidare förklarade han hur regeringen måste reformeras. För närvarande finns det oändligt många icke-samordnade departement - systemet måste därför effektiviseras, och han ämnade inom några månader lägga fram ett förslag på hur detta skulle kunna göras. USA måste också lösa frågan om Social Security utan att riskera rådande pensionärers trygghet, och utan att sätta besparingar på en farlig aktiemarknad.

Vidare bör kongressen hålla sig själv mer ansvarig för hur de spenderar, genom att tydligt redovisa på Internet vart deras pengar går för att på så sätt förhindra öronmärkta pengar (pork barell spending). Om förslag når Obamas skrivbord som innehåller öronmärkta pengar, så kommer han att lägga in sitt veto mot detta, förklarade han (med en leende och applåderande John McCain i publiken :) ).

Avslutning:

Obama avrundade sedan sitt tal med att fokusera på USA och omvärlden. Obama förklarade att USA har återvunnit sin ställning i världen. Irakkriget är slut, relationen med Ryssland återupprättad etc. Men hot finns kvar, och USA måste bekämpa sina fiender överallt i världen och på samma sätt bygga allianser överallt. I Afghanistan tar man sig fortfarande an Al Qaida, och målet är tydligt:

Our purpose is clear - by preventing the Taliban from reestablishing a stranglehold over the Afghan people, we will deny al Qaeda the safe-haven that served as a launching pad for 9/11.


I november 2008 talade president Bush inför trupperna i Afghanistan, och sa då följande:

Afghanistan is a democracy, an ally in the war on terror. And as a result of your courage, the American people are safer.

...Together, you will help the people of Afghanistan defend their young democracy. Together, you will ensure that a noble goal is achieved, that Afghanistan never again becomes a safe haven for those who want to plot and kill American citizens.


President Obama förklarade vidare hur USA stödde demokratilängtande människor överallt på jorden:

Recent events have shown us that what sets us apart must not just be our power - it must be the purpose behind it.

In South Sudan - with our assistance - the people were finally able to vote for independence after years of war. Thousands lined up before dawn. People danced in the streets. One man who lost four of his brothers at war summed up the scene around him: "This was a battlefield for most of my life. Now we want to be free."

We saw that same desire to be free in Tunisia, where the will of the people proved more powerful than the writ of a dictator. And tonight, let us be clear: the United States of America stands with the people of Tunisia, and supports the democratic aspirations of all people.

We must never forget that the things we've struggled for, and fought for, live in the hearts of people everywhere.


Det här är i princip ett anammande av Bushs demokrativision (som jag igår skrev utförligt om i detta inlägg, och jämförde med Obamas hittills rådande politik). Bush talade om denna tro på demokrati och universell frihet vid oändliga tillfällen. I juli 2008 sa Bush så här:

I believe America is the hope for the world because we are a nation that stands strongly for freedom. We believe every man, woman, and child is given the gift of liberty by our Creator. That's a fundamental belief of the United States. This cherished belief has guided our leaders from America's earliest days.

...Over the years, different Presidents, from different eras, and different political parties, have acted to defend and advance the cause of liberty. These actions included bold policies such as the Lend-Lease Act, the Marshall Plan, the Berlin Airlift, the creation of NATO and the Voice of America, support for freedom fighters in Central America, and the liberation of Grenada and Panama. And because we were steadfast in liberty's defense, the cause of freedom prevailed.

At the dawn of a new century, our belief in the universality of freedom is being challenged once again. We saw the challenge on September the 11th, 2001. On that day terrorists, harbored by a tyrannical regime thousands of miles from America, brought death and destruction to our shores.

... In the long run... ...the best way to defeat the terrorists is to offer a hopeful alternative to their murderous ideology -- and that alternative is based on human liberty. We've seen a hopeful beginning for the cause of liberty at the start of the 21st century. Over the last seven years, we've seen the citizens in Afghanistan and Iraq emerge from tyranny to establish representative governments. We've seen citizens in Georgia and Ukraine stand up for their right to free and fair elections. We've seen people in Lebanon take to the streets to demand their independence. We've seen strides toward democracy taken by nations such as Kuwait and Liberia, Mauritania and Morocco, and Pakistan.

It's in our national interest to continue liberty's advance -- because we know from history that the advance of freedom is necessary for our security and for world peace.


Om Obama tidigare varit skeptisk mot Bushs frihetsagenda, så upphörde den skepsisen med hans State of the Union-tal. Obama avrundade lite senare med att betona hur USA är fullt av små människor som gör stora saker, och han avslutade sedan talet:

The idea of America endures. Our destiny remains our choice. And tonight, more than two centuries later, it is because of our people that our future is hopeful, our journey goes forward, and the state of our union is strong.

Thank you, God Bless You, and may God Bless the United States of America.


Några slutliga kommentarer:


Under Obamas tidigare tal inför Kongressen så har jag saknat Bush. Det dels av vana, då jag följt allt Bushs State of the Union-tal och Obama därför till en början upplevdes som ett i sammanhanget obekant ansikte. Det gjorde jag inte den här gången. Dels därför att jag nu vant mig med Obama, men också därför att Obama aldrig hållit tal av denna dignitet där han i lika hög usträckning låtit som Bush som han under gårdagens State of the Union gjorde. Något jag med mina inbakade exempel av Bush-citat försökte visa.

Det här var i mitt tycke Obamas allra bästa tal som president. Det var bättre än talet i Arizona på så vis att Obama här faktiskt nödgades gå in på sakpolitik - vilket han gjorde på ett bra sätt, och genom att sätta fingret på just rätt saker.

Att han i så många avseenden faktiskt drev samma frågor och punkter som Bush (anmärkningsvärt många - och jag hade kunnat kommentera immigrationsreformen och hans fokus på social security-reform ytterligare) var förstås en delorsak till att jag verkligen gillade detta tal. Men mer än så pg a att han sa rätt saker. Om de saker Obama idag presenterade faktiskt implementeras så skulle det gynna USA. Något som jag ur mitt perspektiv inte kan säga om allt som Obama under åren har sagt.

Med det sagt är Obama inte Bush. Obama är lynnig - och det är svårt att veta exakt vad han kommer att säga eller tycka om det ena eller andra (varför talet blev en positiv förvåning). Det var aldrig Bush, som förmodligen var en av historiens mest konsekventa politiker, som sa vad han skulle göra och sedan gjorde det han hade sagt att han skulle göra. Man kunde ha andra åsikter än Bush, och vara mycket kritisk mot dennes politik - men det var svårt att känna sig förledd eller att inte veta var man hade honom. I Obamas fall har pendeln svängt åt det ena och det andra hållet, och Obama har försökt att vara alla till lags samtidigt. Med detta tal har hans politik blivit tydligare - och förhoppningsvis kommer han i praktiken de kommande månaderna och åren att visa att den utifrån detta också blir stabilare.

Det spekulerades innan talet mycket om ifall Obama nu skulle ta ett rejält steg mot mitten. I teorin har han onekligen gjort det genom detta tal. Däremot återstår det för honom att bevisa saken i praktiken. Ord och handling har för Obama hittills nämligen varit långtifrån samma sak. Om han gör det, och följer de punkter han i gårdagens tal promotade - så har han goda möjligheter att under kommande två år bli en bra president. Och gör han det så borde republikanerna också göra vad de kan för att vara samarbetsvilliga. För i princip allt som Obama under talet pratade om är områden där samarbetsutrymme med republikanerna finns - eller borde finnas.

Till sist kan noteras att det ska bli intressant att läsa svenska tidningar och debattörers respons och analyser av detta tal.

Här är transkriberingen av talet.

Se även tidigare inlägg:

Dana Perino om Obamas uppkommande State of the Union 20110124

Obama kommer att satsa på utbildning 2011 20110124

Inga kommentarer: