Jag har spenderat de senaste timmarna med att följa SVT:s dagslånga rapportering inför minnesstunden vid Ground Zero. Timmar där SVT i princip bara bjöd in Bush-kritiska gäster och förmedlade de mest simpla och även gamla argumenten mot Bush-administrationens politik, och där såväl programledare som gäster spottade ur sig en mängd olika faktafel utan att märka saken.
Claes Elfsberg som ledde SVT-studion i New York sa att Lincoln var president under andra världskriget, Marianne Rundström omnämnde Michael Bloomberg som guvernör, Elfsberg ifrågasatte självklarheten i att Bush "skulle få vara med" på ceremonin (utan att minnas att Bush tackat nej till Obamas tidigare inbjudan att delta där i maj efter att Bin Ladin dödats). Inga märkvärdiga saker, men de verkade inte ens notera när de sade fel. Gästerna talade vidare diffust om Patriot Act och USA:s övervakningslagar som om dessa vore extrakapitlet i "1984". De talade på allvar om Irakkriget som om att de skulle ha startats pg a olja, saknade helt ideologisk förståelse för den neokonservativa ideologi som växte fram som respons på demokraternas Vietnampolitik, lyckades inte göra någon tydlig distinktion mellan Abu Ghraib och Guantanamo, eller att förstå den enorma skillnaden mellan att vara en norsk statsminister och president för världens enda supermakt i tider av hot från fiender av helt olika dignitet. Kvalitén på sändningen var faktiskt sämre än jag hade trott att den skulle vara - och mina förväntningar var inte överdrivet höga.
Vid tillfälle ämnar jag (om ingen annan - vilket jag mer än gärna skulle se - hinner före) skriva en längre kommentar om "SVT:s 9/11-dag" - just nu nöjer jag mig dock med att sammanfatta dagen och även historien mellan 2001 och 2011 med följande tre utmärkta YouTube-klipp som visar det president Obama och president Bush båda bidrog med på dagens ceremonier: att visa att nationen - ideologiska och sakpolitiska meningsskiljaktigheter till trots, står enad både i sorg och mot hotet mot USA:s grundvalar.
Här är ett YouTube-klipp och tvillingtornen och attacken som skedde:
Och här den musikvideo jag postat otaliga gånger förut - Citizen Reigns "Fight for Me" - en patriotisk låt med lite mer modernt sound än Lee Greenwood, Toby Keith etc som utmärkt beskriver den amerikanska militärens gensvar:
Och slutligen en ny, längre och för denna dag alldeles förträfflig version av Rob Gees "Fuck Bin Ladin"-låt. Det är inte ett speciellt djupt klipp men likväl ett sammanfattande sådant. För dem intresserade av en mer djupgående sammanfattning av åren mellan 2001 och 2011 så har jag skrivit otaliga långa inlägg om ämnet många gånger tidigare. För stunden räcker dock Rob Gee till fullo:
Se även tidigare inlägg:
Obama och Bush talar på minnesceremonin 20110911
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar