Igår började 2012 års CPAC-konferens i Washington DC. CPAC är den konservativa rörelsens största och viktigaste konferens och en majoritet av de aktuella konservativa topp-profilerna deltar jämt och denna gång gästas konferensen - som pågår tills imorgon - av personligheter som Michele Bachmann, Herman Cain, Marco Rubio, Rick Perry, Newt Gingrich, Bobby Jindal, Mitt Romney, Rick Santorum et c - men även en del andra profiler med framtidspotential, inte minst Wisconsins guvernör Scott Walker, men även den brittiske konservative Daniel Hannan. Jag har sett och rapporterat om de flesta tal i samtliga CPAC-konferenser sedan 2009 och ämnar göra samma sak denna gång - i den mån och den ordning jag ser dem.
Årets konferens inleddes igår av te-party-senatorn Marco Rubio. Här är talet, nedan följer en sammanfattning:
Marco Rubio började med att förklara att politiska val faktiskt handlar om att man väljer något (vilket tydligare framkommer i de skilda engelska orden "elections" och "choices") - och att man nu står inför ett tydligt val.
I sitt State of the Union-tal talade Obama inte nämnvärt mycket om sina egna meriter - det därför att de inte är särskilt bra. Obama blev president och hade en demokratisk kongress, men trots det blev allt värre. Så därför kan han inte kandidera på sina meriter - istället har han beslutat att hetsa upp amerikaner mot varandra. Därför säger han saker om att orsaken till att somliga har det dåligt beror på att andra har det bra, och det enda sättet att ta sig upp är genom att dra ner andra. Detta gör Obama för att han tror att han kan vinna val på detta sätt.
Problemet med den retoriken är dock att USA inte bygger på de premisserna - de premisserna är vad som får folk att komma till USA från andra länder. Han förklarar sedan att en majoritet av amerikanerna är konservativa, och att konservativa tror att välfärd skapas genom att människor får frihet och möjlighet att uppnå sina drömmar. Det genom att öppna ett företag i sitt hem, i sitt garage et c. Sådana idéer skjuter skott hela tiden i hela USA. USA är landet där friheten och möjligheten att förverkliga sina entreprenörsdrömmar finns.
För att detta ska fungera behövs dock vissa saker. Den konservativa rörelsen har olika syn på skatt, men alla vill ha ett enklare system. Skatter behövs för att betala för försvaret etc, men det måste fungera smidigt. Regleringar behövs också, men de måste vara vettiga. Miljöpolitik behövs också, men man måste vara realistisk - och en energirik nation som USA bör inte binda sina egna händer bakom ryggen, utan utnyttja de resurser man besitter.
Statsskulden och problemet med en regering som spenderar mer än de får in är också en enorm fara och riskerar att göra USA till Europa. Medicare är ett uppenbart problem som man måste hantera. Obama gör dock inte det - istället väntar han på att te x Paul Ryan ska presentera sin plan som han sedan går till attack mot. Obama har nu suttit i Vita Huset i tre år utan att ta itu med något av de ekonomiska problem som just beskrivits.
USA behöver dock inte bara vara starkt ekonomiskt, utan även militärt. Därtill behöver också det amerikanska folket vara starkt - vilket inte går utan stark karaktär, och starka värderingar. Det behövs trygga familjer och kyrkor och institutioner som hjälper familjer att fostra starka familjer. Regeringen bör inte diktera för dessa vad som bör göras.
President Obama beordrade dock nyligen att religiösa institutioner att de måste följa hans idéer och måste betala för saker som deras religion anser vara fel. Man behöver inte hålla med om de religiösa lärorna - men det första konstitutionstillägget gäller än, och religionsfrihet existerar fortfarande. Debatten handlar inte om preventivmedel utan om konstitutionen. Och den amerikanska konstitutionen är tydlig med att den federala regeringen inte har makt att tvinga religiösa organisationer att betala för saker de anser vara fel.
Han förklarar sedan att världen är vad den är tack vare ett amerikanskt århundrade. Världen har idag en mängd problem, men man bör komma ihåg hur världen var innan USA blev den mäktigaste nationen på jorden. Under 1900-talets första halva utkämpade världen inte bara ett utan två världskrig där miljoner människor dog och en hatfylld ideologi kallad nazism övertog nästan hela Europa. Det var inte särskilt längesedan och nazismen och det imperialistiska Japan skulle ha vunnit om inte USA:s folk visat beslutsamhet.
Sedan dess har världen haft konflikter men inga nya världskrig. Världen är mycket bättre idag än under tidigt 1900-tal - det pg a att USA utgjort världens största maktfaktor. Idag tillhör miljoner människor en medelklass pg a demokrati och marknadsekonomi. Genom världshistorien har majoriteten av människor levt under förtryckande regimer - så är inte längre fallet och det som förändrade detta är frihetens utbredning, som berodde på att USA trodde på och kämpade för dessa saker.
Men bortsett från detta har USA:s system - hur rörigt det än kan tyckas - försvarat dessa saker runtom i världen genom att vara ett föredöme och exempel. Överallt runtom i världen vet folk att man i USA kan göra saker som de själva inte har möjlighet till. Och de anser därigenom att deras egna länder kan förändras.
Om USA tynar bort pg a att man inte har råd att vara världens främsta land, eller pg a att landets ledare inte vill vara - så kommer man att lämna ett vakuum som andra kommer att fylla. De nationer som idag har möjlighet att fylla detta tänkbara vakuum är nationer som inte tror på samma saker som USA tror på; totalitära nationer som Kina och Ryssland. För närvarande vill dessa te x inte fördöma den syriska regimens övergrepp - det pg a att dessa länder själva vill ha rätt att kunna agera på samma sätt om deras egna regeringar någon dag skulle hotas.
Hans egen familj utgör ett bra exempel på detta. Många av hans släktingar, förklarar Rubio, var bättre män än han själv är. Men de kunde inte förverkliga sina drömmar pg a att de inte - till skillnad från honom, var uppväxta i USA.
Frågan är nu vems idéer som kommer att vinna under det tjugoförsta århundradet?
USA:s frihetsidéer, eller dessa länders totalitära idéer. Kampen är dock inte bara militär eller ekonomisk utan en kamp om att vara ett exempel. Det bästa USA kan göra för sin omvärld är att helt enkelt fortsätta vara USA. Och det är vad det uppkommande presidentvalet handlar om - om man ska vara USA eller bli som alla andra.
Kort reflektion: Marco Rubio talar ofta mycket passionerat om amerikansk exceptionalism och gjorde så också denna gång och lyckades precis som så många gånger förut, sätta fingret på de stora övergripande bitarna som gör den amerikanska konservatismen verkligt relevant, men som dagspolitiska spörsmål gör att man lätt glömmer bort.
Se även tidigare inlägg:
CPAC 2011 - En sammanfattning 20110217
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar