Visit NBCNews.com for breaking news, world news, and news about the economy
Romney introducerades av guvernör Bob McDonnell som inledde med att berätta om Virginias starka kopplingar till USA:s militär. Han förklarade att helt oavsett den ekonomiska situationen så är USA:s roll som den fria världens ledare alltid en viktig fråga, inte bara för amerikaner utan för människor runtom hela världen. Romney kommer att bli den ledare som kommer att skapa bra allianser i mellanöstern - och försäkra att USA alltid står i fronten i kampen mot Al Qaida och terrorister. Alliansen med Israel är också något Romney tydligt stått uppför - och när det gäller de förestående nedskärningarna på 1 biljon dollar som är oacceptabla har Romney till skillnad från president Obama tydligt stått upp för militären och förklarat att dessa nedskärningar måste stoppas. Därefter introducerade guvernör McDonnell Mitt Romney som trädde in på scenen under applåder och ackompanjerade toner.
Romney tackade för McDonnells introduktion. Han citerade sedan fd utrikesminister George Marshall som en gång tagit examen på Virginia Military Institute (VMI), som förklarat att det enda sättet att vinna ett krig är att förhindra det. Det hade han rätt i.
Han gick sedan in på attacken mot USA:s ambassad i Libyen som ledde till ambassadör Chris Stevens och dennes kollegors död. Detta dåd var en del av islamistisk terrorism, och i takt med att man får lite distans till händelsen frågar sig amerikaner hur detta kunde ske?
Attacken, förklarade Romney sedan, var en del i en större kamp som pågår i hela mellanöstern. Linjerna i denna kamp kan ses i Benghazi där attacken mot konsulatet organiserades av dem som attackerade USA den elfte september 2001. Attacken berodde inte på en video som smädade islam, något även Obama-administrationen nu erkänt. Det rör sig i stället om en förtryckande ideologi som vill föra ett evigt krig mot väst.
Det fick man beskåda vid attacken, men man fick också se något hoppfullt: hur tiotusentals libyer höll protester i Benghazi mot extremisterna, där man förklarade att ambassadören var Libyens vän. Man ropade "Nej till miliser!" och brände terroristernas bas till grunden. En libysk kvinna sa att man inte tänkte gå från mörker till mörker.
Denna kamp präglar nu hela mellanöstern där miljoner är trötta på mörkret - det är en kamp som kommer genom folkens längtan efter frihet, och som tagit sig uttryck i Iran, Jemen, Egypten, Afghanistan, Irak och nu också i Syrien. Det är en kamp mellan frihet och tyranni.
Det är också en kamp vi sett förut i historien. General George Marshall stod under andra världskriget inför samma utmaning - och historiskt har USA vetat att man man måste stå upp för vänner som delar USA:s värderingar. Man hjälpte sina vänner att bygga fria samhällen och försvarade såväl dem som sig själva. USA ledde även de gånger vägen var lång. Och idag ter sig krig i Europa lika långsökt som det förra seklet tedde sig oundvikligt.
USA har en historia att vara stolt över - skriven av patrioter från båda partier. Enligt denna standard bedömer vi också våra presidenter - och de som kandiderar till att bli presidenter. Tyvärr har president Obama dock inte varit något bra exempel - och det är allra tydligast i mellanöstern; Skulden för dådet i Benghazi ligger på dem som utförde det, ingen annan. Men istället för att leda historien så har Obama lett bakifrån - i synnerhet i mellanöstern. Relationen med Israel har slitits - trots att Israel är USA:s främsta allierad i regionen. Det är en farlig utveckling som inte minst stärker Iran, som idag är närmare kärnvapen än någonsin och farligare för USA:s vänner och USA själv än någonsin förr.
Och ändå, när miljoner iranier gick ut på gatorna sommaren 2009 och ville ha frihet, så var president Obama tyst. Över resten av mellanöstern när diktatorer fallit och man försökt bygga upp nya fria samhällen har Obama misslyckats med att ge det stöd USA:s partners behöver. I Irak eroderas det USA byggt upp genom våldsdåd och Irans inflytande - USA möjligheter att styra upp saker har dock underminerats genom Obamas ansvarslösa tillbakadragande från Irak.
Obama har också misslyckats med att leda i Syrien där mer än 30 000 människor dödats av Assad-regimen, och där extremister lägger sig i. En konflikt som leder till instabilitet i hela reigionen.
USA har visserligen gjort bra saker, som att döda Bin Ladin. Men Al Qaida är fortfarande en kraft i mellanöstern, jämte andra extremister. Drönare är ett effektivt verktyg - men dessa utgör inget substitut för en bra strategi för hela mellanöstern. Med Iran nämrare ett kärnvapen än någonsin, en konflikt i Syrien och extremister på uppsving står det tydligt att risken för konflikt i regionen är större nu än när Obama tillträdde. Obama hoppas på ett friare och bättre mellanöstern: men hopp är ingen strategi - vi kan inte stödja våra vänner och stå emot våra fiender om våra ord inte backas upp med handling.
Den stora tragedin, förklarar Romney vidare, är att USA missar ett historiskt tillfälle att vinna nya vänner i mellanöstern - vänner som står för amerikanska värderingar. Många av dessa känner att Obama inte bryr sig om deras strävan efter frihet, som en syrisk kvinna sa: Vi ska inte glömma att ni glömde oss.
Detta måste man förändra enligt dessa principer: 1. USA måste har förtroende för sin sak, och klarhet i sina syften. Han själv kommer att förklara att USA och allierade kommer att stoppa Iran från att få kärnvapen. Han kommer att återinföra hangarfartyg till området och samarbeta med Israel. Man måste nämligen visa Iran i handling och inte bara i ord vad man menar.
Han kommer också att tydliggöra alliansen med Israel så att andra förstår att USA inte tänker överge Israel. Han kommer också att stoppa Obamas nedskärningar på militären, för besluten man idag fattar kommer att avgöra möjligheten att skydda USA imorgon. Syftet med en stark militär är att förhindra krig. Nu är dock militären nedskuren - men han ämnar bygga upp och effektivisera den.
Han kommer också att mana NATO-.allierade att hålla världens främsta militärallians stark. Han kommer att knyta bistånd till mellanöstern med motkravet att dess regeringar måste respektera alla sina medborgare, inklusive kvinnor och minoriteter, skapa utrymme för civila samhällen, fri media, politiska partier och oberoende domstolar.
Han kommer att stå upp för frihandel och stå upp för detta runtom i världen. Obama har inte undertecknat ett enda nytt frihandelsavtal på fyra år. Det kommer han att förändra.
Han kommer att stödja vänner i mellanöstern som delar USA:s värderingar. I Libyen kommer han att stödja folkets önskan att skapa en regering som representerar dem alla och stå emot de terrorister som attackerade USA:s ambassad. I Egypten kommer han att kräva att dess regering bygger en riktig demokrati och bevarar sitt fredsavtal med Israel. I Syrien kommer han att arbeta för att finna de grupper som delar USAs värderingar och sen beväpna dessa i kampen mot Assad, som stöds av Iran.
USA kan inte sitta på sidolinljen. I Afghanistan kommer han att leda en effektiv övergång till de afghanska styrkorna 2014. Obama menar att dem som inte delar hans syn vill ha ett evigt krig. Så är det dock inte, men att överge landet innebär att bjuda in samma krafter som attackerade USA den elfte september, på nytt.
Slutligen kommer han att kräva ett demokratiskt Palestina sida vid sida med Israel. Där har Obama misslyckats: och vad som skulle vara en förhandlingsprocess har blivit ett käbbel i FN. Bara en ny president kan starta en ny början.
Mellanöstern vill se amerikanskt ledarskap, och det gäller även på andra delar av världen: i Europa där Putins skugga växer, i Asien där Kinas växande makt väcker oro - och i Latinamerika där många vill stå emot Chavez och Castro.
Men på alla dessa platser frågar man sig: var står USA? Och samtidigt frågar många amerikaner sig: Varför just vi?
Många undrar varför vi (USA) idag med vår svåra ekonomi och 11 års krig fortfarande är kapabla att leda? Romney förklarar att han tror att om USA inte leder kommer andra att leda, andra som inte delar USA:s värderingar - och världen skulle då bli mörkare för USA Och för alla.
Världen kan inte leva med fyra år ytterligare av de fyra års amerikanskt ledarskap man nu haft. Och han kommer att använda USA:S inflytande med vishet på sätt som säkrar USA:s intressen och förhindrar konflikter och gör världen bättre - inte perfekt, men bättre.
Det tjugoförsta århundradet måste bli ett amerikanskt århundrade. Det började med terror och krig - och USA måste nu leda världen in i frihet och fred. USA står för hopp och frihet - det gör man visserligen inte ensam, men USA har ansvaret att hålla denna frihetens fackla högt.
Det här var ett av Mitt Romneys tydligaste och allra bästa tal någonsin. Ett tal som slår allt Obama någonsin har sagt om utrikespolitik. Jag stödde inte Mitt Romney under det republikanska primärvalet - men det av inrikespolitiska orsaker.
Utrikespolitiskt har Romney redan från början (och redan sen såväl 2008 som 2004 när han talade på RNC-konventet för Bushs återval) haft en mycket tydlig syn på USA:s roll i världen och vilken utrikespolitisk policy USA bör följa. Hösten 2011 talade han i primärvalet om sin utrikespolitiska syn i ett tal i South Carolina, där han förklarade att USA måste leda världen in i ett nytt amerikanskt århundrade. Ett budskap han nu återigen hamrade in i denna sluttamp av det allmänna presidentvalet.
Det var ett bra, tydligt och viktigt tal. Och ett tal som på ett väldigt tydligt sätt visar varför Romney skulle bli en avsevärt mycket bättre amerikansk president än vad Barack Obama under dessa fyra år varit. Felet med Obama är inte i första hand hans sakpolitik, där har han många gånger gjort bra saker (dödat Bin Ladin, uttalat stöd för såväl demokratisering som mänskliga rättigheter, och pressat Kina) - det är dock Obamas bristande ideologiska grund och som konsekvens grumliga framtidsvision som är problemet. Det Obama visat sig sakna har Romney med det här talet och med sin långa presidentkampanj dock mer än tydligt visat sig ha.
Se även tidigare inlägg:
FNS: Debatten och kampanjerna 20121007
-----------------
Ronie i radiointervju om amerikansk utrikespolitik (och Mitt Romneys utrikespolitiska vision) - 20111025
Romneys vision om ett nytt amerikanskt århundrade 20111008
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar