Olle Wästberg, tidigare generalkonsul i New York, skriver här på SVD Brännpunkt en mycket intressant artikel om den lyckade brottsbekämpningen i New York - men varför New Yorks-metoder med stor sannolikhet inte skulle kunna appliceras på det mer stela, byråkratiska svenska systemet.
Han börjar med att beskriva New Yorks nu historiskt och internationellt extremt låga brottslighet, med en referens till den 26 november förra året, dagen när New York för första gången i modern tid inte fick något anmält våldsbrott alls.
New York är nu USA:s säkraste storstad och en av världens minst brottsbelastade storstäder. Det kan jämföras med det alltmer handlingsförlamande och otillräckliga svenska polisväsendet. Från vårt håll har man dock givetvis noterat utvecklingen i New York och svenska politiker och poliser har åkt skyttetrafik över Atlanten, för att försöka lära sig något.
Wästberg förklarar dock att man inte kunnat lära sig speciellt mycket, eftersom New Yorks rätts- och polisväsendet på många sätt är helt annorlunda uppbyggt än det svenska. I New York mäter man, till skillnad från Sverige, antal anmälda brott. Den polischef som lyckas, är den polischef som lyckas förebygga brott (dvs få ner antal anmälda brott), snarare än den som bara lyckas reda ut redan begångna brott.
Att få ner brotten innebär också att allt färre hamnar i fängelse (och, konstaterar Wästberg, det är en myt att New Yorks minskade brott beror på att man låser in brottslingar för tid och evighet för att hålla dem borta från gatan - den minskade statistiken beror på förebyggande arbete).
Den stora skillnaden är dock att man ställer polischeferna ansvariga på ett sätt som inte görs i Sverige. New York har ett uppföljningssystem av polisarbetet som kallas CompStat, som innebär att de lokala polischeferna träffas ca 2 gånger i veckan för att gå igenom brottsstatistiken i diverse områden. Wästberg berättar hur han själv gästade ett sådant möte. Där beskrevs då hur ett distrikt i Brooklyn fått sen uppgång i misshandelsfall. Orsaken, förklarade polischefen för distriktet berodde på för lite resurser. Polischefen frågade då hur många extra poliser lokalchefen behövde, som svarade 10 - varpå polischefen konstaterade att han skulle få 10 poliser extra redan på måndag.
Bara det ganska otänkbart i Sverige. Men om brotten skulle fortgå i distriktet, så skulle den lokale polischefen inte kunna begära fler resurser - och ledningen skulle dra slutsatsen att brotten inte berodde på resursbrist, utan på inkompetens, och distriktspolischefen skulle få sparken. Något liknande system skulle det svenska polisfacket med all sannolikhet inte gå med på.
Polisen hålls även ansvarig av allmänheten, som kan prenumerera på ett informationsbrev om situationen i just deras områden, vilket gör att de också ställer krav på sina poliser.
Wästberg konstaterar slutligen, det jag på denna blogg tagit upp i många artiklar, att det var den republikanske borgmästaren Rudy Giuliani, som i början av 1990-talet lade grunden till New Yorks lyckade brottsbekämpande system. Och de riktlinjer som då formades, används fortfarande.
Källa: SVD
Se även tidigare inlägg:
New Yorks historiska dag utan våldsbrott 20121129
Konservatismens inverkan på amerikanska städer 20110121
-------------
New York-polis hjälper hemlös 20121129
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar