lördag 14 september 2013

Om amerikaners nya flörtande med Putin

Rachel Maddow har här ett inslag om konservativa amerikaners nya flörtande med Putin. Dels extrema konservativa grupper som stöder Putins anti-gay-lagar, men också de som i ljuset av politiken kring Syrien ser Putin som det som Obama inte är och heller inte ger minsta sken av att vara: den starke ledaren. Ett sevärt inslag både i de avseenden Maddow har rätt och fel. Ta en titt:

Visit NBCNews.com for breaking news, world news, and news about the economy



Vad Maddow i detta inslag först gör är alltså att nämna några extrema anti-gay-organisationer, och nämna några extremexempel på hur dessa vill flytta till Ryssland pg a Putins "tydliga" ståndpunkter och kraftfulla ledarskap, för att i nästa sekund citera och visa klipp på några väldigt etablerade konservativa kommentatorer som man som tittare - om man inte på förhand vet vad dessa tycker om Putin - förleds tro dela de här extrema idéerna om att emigrera och i princip vända USA ryggen. Ett resonemang som i sedvanlig liberal ordning framställer den konservativa rörelsen i sämsta tänkbara ljus.

Faktum är dock: Få konservativa är vänner till Putin. John McCain är en långtida konsekvent mycket hårdare kritiker av Putin än Obama någonsin varit - samma sak gällde under presidentvalet 2012 när Mitt Romney tydligt varnade för Putin. Och backar vill George W. Bush så drev denne en balanserad men inte undergiven politik gentemot Putin: han samarbetade på många områden där detta gick, men var totalt kompromisslös i sitt försvar av fd sovjetiska Östsstater, Georgiens rätt att gå med i NATO etc och Bush offrade inte små länder på det storpolitiska altaret, samtidigt som han heller inte åter-uppstartade något nytt kallt krig.

De "goda" ord som nu nämns i förhållande till Putin beror inte på konservativ sympati med denne, utan bara på det faktum att Putin framstår som en mer kraftfull ledare än Obama (återigen kan detta sättas i motsats till Bush, där Putin aldrig framstod som den starkare ledaren i jämförelse). Ifråga om de galningar som säger sig vilja "flytta till Ryssland", så dessa onekligen galna och skulle säkerligen kunna stämplas som landsförrädare. Vad Maddow dock glömmer är att den grupp som -verkligen- önskat och även gjorde slag i saken när det gällde att sympatisera med stormakten i Öst var de amerikanska vänsterkommunisterna på 1930-talet. Ca 100 000 amerikaner emigrerade då till Sovjetunionen (om jag nu minns siffran rätt, vilket jag tror att jag gör) - med största sannolikhet kommer på sin höjd 100 "konservativa" emigrera till Putins Ryssland.

Med andra ord: risken att konservativa skulle överge sin amerikanska patriotism och förråda sitt land är väldigt liten. I situationer som denna, så är det tvärtom betydligt större chanser att de faktiskt skulle sluta upp bakom Obama - hur svag ledare de än anser att han är (vilket han är och har varit ifråga om Ryssland). Helt enkelt pg a att Obama är USA:s och deras egen president. Och till skillnad från vänstern, som mer än gärna hugger sin ledare i ryggen (ta Bush som exempel - där liberaler inte hade några problem alls att baktala Bush även på internationella arenor) - så är konservativa i grunden patriotiska med en tro just på sin nation, inte på allmän internationalism - oavsett om denna kännetecknas av FN-regler eller ryskt svärmeri.

Maddows argumentationsteknik liknar i detta avseende ungefär samma som det som även många svenska USA-reportrar tycks ha anammat; att bygga egna pusselbitar av händelser för att passa in i den röda historietråd man vill driva. I fråga om Maddow var hennes röda tråd i detta fall att konservativa i sitt hat mot Obama blev opatriotiska och föredrog Putin, i många svenska USA-journalisters fall är den röda tråden att den konservativa rörelsen i grunden handlar om rasism.

Se även tidigare inlägg:

Kerry och Lavrov siktar på syrisk fredskonferens 20130913

Inga kommentarer: