måndag 10 november 2014

Londons borgmästare Boris Johnson om Winston Churchill

Londons borgmästare Boris Johnson skriver i Wall Street Journal en artikel om det unika med Winston Churchill.

Under sin egen uppväxt rådde inga tvivel om att Winston Churchill var Storbritanniens främste statsman någonsin. Han och hans bror läste Sir Martin Gilberts Churchill-biografi “Life in Pictures” och vid middagstid kunde de mer eller mindre apokryfiska historierna om Churchill återberättas, som den gången när Labour-parlamentarikern Elizabeth Braddock en gång skulle ha sagt till Churchill att han var full, och denne svarat, att hon var ful, men att han åtminstone skulle vara nykter nästa morgon.

Stoltheten över Churchill levde kvar och Johnson skriver att han var glad att han föddes ett år innan Churchills bortgång 1965 för att få den sammankopplande länken i historien. I USA hyllas Churchill fortfarande, fortsätter han, medan han däremot i sitt eget hemland har börjat skuffas undan.

Studenter som är uppmärksamma lär sig att han besegrade nazismen och rädddade judar. Men många vet mindre än så. En undersökning gjord 2012 bland elever i 11-18 års ålder visade att medan 92% av dem kunde identifera en hund i en känd reklamannons vid namn Winston, så kunde bara 62% korrekt identifiera en bild av Sir Winston Churchill.

I en tid när de sista krigsveteranerna från andra världskriget i snabbt takt lämnar jordelivet, så måste man komma ihåg vilka män som Winson Churchill faktiskt var och vad de gjorde, och i vilken utsträckning Churchill faktiskt formade den värld vi idag lever i.

Churchill hade flera olika drömmar: En dröm var att rädda det brittiska imperiet - det lyckades han inte alls med. En annan dröm var att tro på ideal och värna mänsklighetens goda värden och stå emot det onda krafterna. Det lyckades han med.

Churchills personlighet gick emot allt det som marxisterna hävdade om att allt som skedde berodde på ekonomiska drivkrafter. Churchills betydelse för välfärdsstatens framväxt i början av 1900-talet var stor, han skapade arbetsscenter, te-pauser, och arbetslöshetsförsäkringar. Han var av yttersta betydelse även under första världskriget, och i skapandet av staten Israel, såväl som andra stater - samt för enandet av Europa efter kriget.

Men mest viktig var han förstås i kampen mot nazismen. Utan Churchill skulle Hitler med stor sannolikhet ha vunnit kriget. Det var Churchill som talade in i folks hjärtan och gav dem mod under tiden när Storbritannien stod upp ensamma mot Hitler (innan Hitler-Stalin-alliansen bröts upp och innan japanerna gjorde USA villiga att dras in i kriget).

Johnson avrundar med att diskutera hur det kom sig att Churchill blev som han blev, och konstaterar till slut att de många historiker som intagit tolstoj-hållningen, och anser att enskilda människors hjältemod och heroiska gärningar egentligen inte är någonting alls utan bara små brickor i större ekonomiska skeenden har fel. Enskilda människor kan förändra hur mycket som helst, något Churchill bevisade. Johnson avslutar:

He, and he alone, made the difference. There has been no one remotely like him before or since.


I en tid när veteranerna från andra världskriget och överlevarna från Förintelsen går bort, och när en generation växt upp vars egna minnen av Berlinmuren är obefintliga, är dessa saker av högsta vikt att påminna oss om.

Källa: Wall Street Journal

Se även tidigare inlägg:

Podd 55: Daniel Hannan om den Anglosfäriska Civilisationen20141028

Inga kommentarer: