Av de inbjudna gästerna till CPAC framstod på förhand några namn mer intressanta än andra. Det gällde inte minst Daniel Hannan - den konservative brittiske EU-parlamentarikern som är mycket skeptisk till EU men däremot är en varm anhängare av det amerikanska statsskicket, och vars bok "The New Road to Serfdom" är en av de bättre samtida europeiska böcker om en mer övergripande politisk filosofi jag läst på länge.
Daniel Hannan börjar med att på sin brittiska accent, beskriva den stora skillnaden mellan det Washington DC han just anlänt till och det Europa han kommit från. Där protesterar folk mot pensionshöjningar, de strejkar och demonstrerar. När han talar om den Europeiska Unionen är han cynisk. Han blir dock upplyft när han besöker USA.
Det finns i världen mycket att vara besviken på och bli arg över - speciellt som konservativ då så mycket inte är som man önskat att det skulle vara. På CPAC och i USA blir man dock positiv, för i USA finns en tro på att saker kan fungera. Så trodde också Margaret Tatcher i hans eget hemland, precis som Ronald Reagan i USA.
Varifrån kommer det positiva amerikanska självförtroendet, och dess medföljande optimism? Den optimism som lockade miljoner invandrare till sig, och befriade världen från fascism och kommunism.
Svaret är att USA:s egenskaper kommer från dess institutioner, från det amerikanska systemet - något landets författningsfäder tydligt förstod. Orden från Frihetsdeklarationen och Konstitutionen - som tydligt stakar ut nationens frihetliga principer.
EU:s motsvarighet till den amerikanska konstitutionen är the Charter of Fundamental Rights. Medan den amerikanska frihetsdeklarationen lovar liv, frihet och möjlighet att sträva efter lycka, så lovar den europeiska motsvarigheten rätten att strejka, billiga bostäder och fri sjukvård. Något som tydligt visar hur unikt de amerikanska frihetsdokumenten är.
USA:s frihetsdokument handlar om de stora, viktiga frågorna - medan Europeiska Unionen handlar om helt andra saker, små detaljer som helt glömmer bort de viktiga principerna för samhällsstyre.
En annan intressant skillnad att USA:s författningsdokument godkändes av de enskilda delstaterna - i Europa påtvingades man den europeiska konstitutionen men tvingades säga ja i alla fall. De två alternativen är väldigt olika.
Han förklarar vidare att han varit EU-parlamentariker i 12 år - och lever i den värld som USA:s nuvarande demokratiska politiker verkar vilja göra USA till. Det är dock ingen trevlig värld, förklarar Hannan - och en värld som får allt fel som Thomas Jefferson i USA fick rätt.
Därefter skämtar han och säger på tal om "birther-pratet" att Obama absolut inte föddes i Kenya, han föddes helt uppenbart i Bryssel. De reformer Obama-administrationen gör håller på att europeisera USA. Och när man gör det så blir man inte bara "som vilket land som helst" - man blir fattigare, mindre demokratiskt och mindre fria.
Europa är på väg utför en klippa - och det finns några, om än väldigt få, som försöker trycka på bromsen. Nu har USA börjat slå in på samma ödesdigra väg - men det finns fortfarande tid att byta riktning.
Storheten i en konstitution som den amerikanska, reflekteras också i de folk som tjänar under den. George Washington besegrade ett imperium - och gjorde det för att vinna frihet, men när denna frihet var nådd lade han ner sina vapen och återvände så småningom till sitt civila liv.
Han berättar lite senare att han är en patriotisk engelsman. En av de saker Storbritannien gett världen är idén om representativ demokrati - en idé som emellertid fullbordades i USA - men också en idé som gjort att USA och Storbritannien stått sida vid sida och gjort världen till en bättre plats. Det arvet håller nu på att urgröpas i Strobritannien - som sedan han blivit född har blivit mindre fritt och mindre demokratiskt. Det har han gjort till sin livsuppgift att försöka förändra, och återföra Storbritannien till de grunder som en gång knöt USA och Storbritannien samman. Han är dock glad över att det fortfarande finns en plats på jorden där de brittiska värderingarna finns kvar. Men just därför är han så bekymrad när han ser hur USA börjat slå in på samma väg som varit så katastrofal för Storbritannien och Europa.
Kort reflektion: Daniel Hannan är i mitt tycke Europas mest spännande politiker. Till skillnad från de flesta svenska politiker är han en ideolog som förstår den anglo-saxiska-konservatismens grundläggande frihetsprinciper, och att det aldrig varit viktigare än det är idag att stå upp för och försöka utbreda dessa - som genom EU håller på att urholkas i hela Europa.
Av Sveriges partiledare är (så vitt jag förstår saken) bara Vänsterpartiets- och Sverigedemokraternas ledare tydliga EU-kritiker. Att de är det är bra, men att de är det utifrån en hypersocialistisk, och i åtminstone viss mån hypersnäv nationalistisk grund är mindre bra. Det vore trevligt med en svensk politiker som utifrån den (brittiska-amerikanska) konservatismens grund sa nej till den Europeiska Unionens frihetsurholkande maskineri och tydligt förklarade att Sverige ämnar förbli en fredlig och fri nation - vän och allierad till alla andra fredliga och fria nationer - men aldrig förslavad under utopisk kollektivism - och i synnerhet inte när denna dessutom tar sig överstatlig form.
Vänsterpartiet har en bra ståndpunkt, men likt Sverigedemokraterna är deras historiska ideologi och bakgrund alldeles för grumlig för att tydligt kunna förstå och stå upp för dessa saker. Det behövs en allianspolitiker med den förmågan. Tyvärr har vi idag dock ingen egen version av Daniel Hannan - vars CPAC-tal var väldigt bra, och ett av de hittills mest sevärda.
Se även tidigare inlägg:
CPAC 2012 - del 13: Rand Paul 20120211
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar