fredag 19 oktober 2012

Recension: No Apology - Mitt Romney

Jag läste tidigare ikväll ut Mitt Romneys kampanjbok "No Apology: The Case for American Greatness". En bok som skrevs redan 2010 i syfte att stärka hans påbörjade (eller för den som vill, ända från 2007 -fortsatta-) presidentkampanj.

När det republikanska primärvalet kom igång förra året, hade jag för avsikt att läsa alla kandidaters kampanjböcker. Så blev dock inte alls fallet - jag kom bara till halva Rick Perrys bok när han blev alldeles för ointressant som kandidat för att jag då skulle anse mig ha tid att läsa ut den.

Romneys bok köpte jag i april, när det stod klart att han skulle bli republikanernas kandidat. Det är dock först nu jag hunnit läsa ut den, men det har förmodligen varit bra, då väldigt mycket som hänt under såväl primärvalet som de senaste veckornas presidentkampanj i stor utsträckning också kopplar till sakerna han skriver om, vilket jag kommer att ge några exempel på nedan. För idag, med en knapp opinionsledning över president Obama och bara några få swing-stater och dagar borta från presidentskapet, är "No Apology" mer aktuell än någonsin. Här följer således min recension.

No Apology:


Romney berättar inledningsvis hur han som barn hade förmån att få träffa självaste Walt Disney när han besökte Disneyland. Walt Disney såg honom bland en grupp vuxna, böjde sig fram och frågade om han trivdes i nöjesparken. Romney förklarar hur Disneys nöjesparker präglas av Walt Disneys personlighet. Det gäller inte bara Disneyland utan en mängd andra företag; Microsoft präglas av Bill Gates, Apple av Steve Jobs, Walmart av Sam Walton.

Det mesta präglas av sina grundare, och det gäller även nationer. USA är präglat av pilgrimerna som kom till Amerika drivna av en längtan efter frihet. USA är präglat av dem som utkämpade frihetskriget mot den brittiska monarkin för att vinna sin egen frihet. Och USA är präglat av sina författningsfäder som skrev Frihetsdeklarationen och Konstitutionen - som valde frihet framför tyranni, en frihet som några årtionden senare förtydligades ytterligare av Abraham Lincoln. Och USA har sedan dess lockat människor från hela världen som sökt och strävat efter frihet.

Idagsläget hämmas dock den amerikanska frihetsandan av politiker i Washington DC. Demokraterna som tog makten över Kongressen 2006 och 2008 tror att regeringen kan sköta samhället bättre än dess medborgare. De tror inte på USA på det sätt som författningsfäderna tänkte sig, och kanske är det också därför de är så snabba att be om ursäkt för sitt land. USA är inte en perfekt nation, men har likväl gjort mer gott än någon annan nation på jorden och behöver inte be om ursäkt. Vad amerikaner däremot behöver är att tro på USA.

Att tro på USA innebär en tro på frihet; amerikaner behöver veta att de själva faktiskt kan förstå och tro på sin Konstitution. Att tro på USA innebär tro på fri marknad; I samband med den ekonomiska krisen 2008 förlorade somliga den tron, men den fria marknaden är bättre, inte bara i jämförelse med kommunistländer utan också i jämförelse med Västeuropa - för USA:s medelinkomst är en tredjedel högre än västeuropéers. Liberaler brukar anklaga republikaner för att vara "de rikas parti" - men att få ekonomin att växa innebär att hjälpa dem som har det sämre. Att tro på USA innebär också att tro på möjligheter; det är inte en tro på materialism, utan en tro på idealet att alla amerikaner har rätt och möjlighet att uppnå sina mål och drömmar. Det är detta USA:s författningsdokument beskriver, och vad som fått miljoner människor världen över att betrakta USA som "den skinande staden på kullen." Att tro på USA innebär också att man bidrar till en bättre framtid; Det ligger i den amerikanska andan att vilja göra framtiden bättre för nästa generation. Och det har USA gjort på många plan - inte minst med en självuppoffrande militärmakt. Nu står USA dock inför valet om man ska bli ett beroendesamhälle eller vara det entreprenörssamhälle författningsfäderna tänkte sig.

USA måste övervinna sina interna problem och förbli en världsmakt:


Romney går sedan vidare i kapitel 1,2,3 och 4, och förklarar först att USA står inför utmaningar man måste övervinna: sitt beroende av utländsk olja, sina nedskärningar i militären, sin statsskuld och sitt budgetunderskott, och hotet från terrorism. Övervinner man inte dessa utmaningar kommer man att förlora sin ställning som världens ledande nation. Det finns också primärt tre makter som konkurrerar om USA:s maktställning:

Dels Kina - en nation som visserligen tagit avstånd från kommunismens ekonomiska policy men inte dess politiska - och nu använder de sin växande ekonomi för att bygga upp sin militär. De ligger fortfarande långt bakom USA och kommer inte att kunna besegra USA globalt, men däremot i Asien. USA måste odla relationen med Kina men samtidigt utöva styrka.

En annan konkurrerande makt är Ryssland. En nation som kontrollerar sitt folk och har energitillgångar som sitt starka trumfkort, och det var tur för Väst att Ryssland inte nyttjade sin energi på samma sätt under kalla kriget. Putin har dock åter fört in Ryssland på en oroväckande bana och det finns i landet utbredd anti-amerikanism. Den ryska militären är även den underlägsen USA globalt, men kan få stor regional makt.

Dels är USA också i krig mot global jihadism. Medan ett öppet krig mellan USA och Kina eller Ryssland ter sig avlägset, så är så inte fallet med jihadisterna, vars diverse terrordåd utgör led i ett större krig i deras strävan efter att upprätta ett islamiskt världskalifat. Deras syn på USA är att USA ska besegras - inte förhandlas med. En stor skillnad finns också mellan den amerikanska kontra jihadisternas gudsbild; medan USA anser att frihet är en gåva given av Gud - anser jihadisterna att frihet är ondska, och något som går emot Guds ordning.

Dessa tre utmanare till USA bygger alla upp sig själva militärt. Därför är det helt ödesdigert att USA nu skär ner på sin militär. USA är en moraliskt god nation, och amerikansk makt också av godo. Därför måste USA förbli världens ledande nation.

För att förbli detta måste man använda makt och öka sitt inflytande. USA använder dock inte bara sin makt militärt - utan har också ett enormt kapital av mjuk makt, som man bör utveckla för att bruka effektivt. Exempel på när mjuk makt fungerat var te x när Ghadaffi 2003 gav upp sin strävan efter kärnvapen.

Men USA behöver också en stark fysisk militärmakt. Att tro att detta inte längre behövs är naivt, och Obama med sina nedskärningar gör samma misstag som man gjorde efter båda världskrigen. USA måste bygga upp sitt strategiska försvar; uppgradera sina kärnvapen, bygga missilförsvar och stoppa blivande kärnvapenländer som te x Iran. USA måste också bygga upp och effektivisera sin militär för att kunna bekämpa upplopp och utkämpa markkrig. Man måste också bygga upp sin flotta för att behålla makten över haven - samt luften och rymden. Cyberhot måste tas på större allvar, och USA måste också i kriget mot terrorismen ha kontra-rebellstyrkor.

Men USA:s militär utkämpar inte bara krig, utan hjälper också effektivt till världen över vid katastrofer. Vad USA nu behöver göra är att effektivisera den mjuka diplomatin och stärka den militära makten för att på så sätt skydda friheten också under det tjugoförsta århundradet. Frågan är bara om USA:s ledare har villighet att göra detta.

En fri och produktiv ekonomi:


För att USA:s försvar - precis som allt annat - ska fungera, behövs dock en stark ekonomi. I kapitel 5 beskriver Romney hur man skapar en sådan. USA är ett land grundat på bra ekonomiska principer och vad som gett USA dess ekonomiska superställning är inte att amerikaner är bättre människor än folk från andra länder - så är inte fallet. Vad som gjort USA mäktigt är dess principer och ekonomiska idéer. Romney skriver:

"It is certain that valuable ideas arise in the minds of people all over the world, but that many of them simply lie fallow because conditions for their implementation aren't favorable."


Kina är ett sådant exempel - ett land som historiskt producerat otaliga revolutionerande och utvecklande idéer och uppfinningar; men deras politiska system gjorde att dessa idéer inte kunde utvecklas eller brukas effektivt i Kina - istället kom detta att göras i Europa.

Och även i vår moderna tid finns skillnader mellan te x Kina och USA. För att en ekonomi ska bli stark behövs produktivitet; detta innebär -värdet- av det som tillverkas, inte hur snabbt det görs (för då skulle Kina kunna slå USA). Effektivt arbete (som te x industrialisering och maskiner som ger förkortad arbetstid) ger möjlighet och tid till att utveckla nya innovationer, och nya innovationer driver samhällsutvecklingen framåt.

Regeringen är ingen bra innovatör och den privata sektorn nästan alltid effektivare än regeringsinsatser. Men regeringens politik är dock av yttersta vikt för att sätta ramarna inom vilka innovationer sker. Och vad regeringen måste göra är att tillåta marknadens "creative destruction" att spelas ut. Detta innebär att företag tar risker, konkurrerar, lyckas - men också misslyckas. Creative destruction innebär att nya innovationer gör att något gammalt byts ut. Regeringen bör inte förhindra att denna kreativa process äger rum, inte heller bör regeringen sätta upp spärrar för handel. När innovationer gör att gamla näringsverksamheter ersätts, bör man däremot agera för att hjälpa de individer som drabbas, men man bör inte driva politik som hämmar utvecklingen. En styrka amerikaner har är att de faktiskt vågar misslyckas.

Tillväxt och profit behövs, förklarar Romney vidare. Att republikanerna tror detta gör att de ofta anklagas för att sätta profit framför människor, så är dock inte fallet. Profiten är nämligen en nödvändighet för tillväxt. Romney skriver:

"Profit ahead of people? No, profits for people."


Han förklarar också hur USA som nation, precis som delstaterna tjänar på att vara företagsvänligt. Delstaterna förstår vikten av detta, och när han själv var guvernör i Massachusetts hade han en ekonomisk-politisk-konkurrens-dragkamp med Kaliforniens guvernör Arnold Schwarzenegger. Arnold kom nämligen till Massachusetts för att försöka värva företag att flytta till Kalifornien - och han lät till och med sätta upp billboard-bilder på sig själv där han bjöd in företag till västkusten. Detta kontrade Romney med att själv sätta upp billboard-bilder vid flygplatserna i Kalifornien - bilder på sig själv med den påföljande texten: "Smaller muscles, but lower taxes."

Orsakerna till att företag flyttar från USA utomlands beror på samma faktorer: för höga skatter och ett företagsovänligt klimat.

Romney beskriver vidare sin syn på regleringar: regleringar behövs. Tider har funnits när de varit för få, och tider har också funnits (så är nu fallet) när de är för många. Den bästa lösningen är dock inte att avskaffa dem, utan att göra dem flexibla - regleringar har nämligen en förmåga att bli utdaterade. Ett exempel är från Frankrike där regleringar förhindrar arbetsgivare från att när de anser att de behöver, säga upp personal. På ytan verkar detta vara något som gynnar arbetare, men i praktiken innebär det att arbetsgivare blir rädda för att anställa - vilket leder till högre arbetslöshet, vilket är precis motsatsen till vad regleringen önskade åstadkomma. Fexibla regleringar, som Romney beskriver med termen "dynamiska regleringar" är däremot regleringar som uppdateras löpande i takt med förändringar.

Romney fortsätter sedan beskriva problemen USA:s ekonomi genomlidit, såväl under Bush som Obama. Och han sammanfattar slutligen kapitlet med ett exempel utifrån de saker han tidigare i kapitlet tagit upp: ekonomin är en motor driven av två cylindrar: dels den utvecklande produktiviteten inom existerande branscher, och dels skapandet av nya företag. För att denna motor ska fungera krävs dock även lagens styre genom dynamiska regleringar, därtill också en stabil valuta och ett stabilt finanssystem.

Efter att ha förklarat hur ekonomin ska stärkas förklarar han avslutningsvis i kapitlet också varför den bör stärkas, i en kort och väldigt enkel men ändå talande mening:

"America is freedom, and freedom must be strong."


USA:s andra utmaningar:


I kapitlet därpå förklarar Romney hur generationen som vann andra världskriget och sedan kom hem och byggde upp USA av Tom Brokaw en gång så talande benämndes som "the greatest generation". En titel de förtjänar. Men idag är nationen i djup kris och om denna generation inte vaknar upp och tar ansvar så kommer man själva att bli ihågkomna som "the worst generation".

USA:s statsskuld och finansiella problem hotar framtida generationer. Kostnaderna för regeringsprogram som Social Security, Medicare och Medicaid har skenat sedan de skapades. Politiker försöker dock dölja detta eftersom det är brännande frågor - frågor man måste ta itu med. Nationen har legitima utgifter men vad som inte är legitimt är att spendera mer än man tjänar, år efter år efter år. Än finns dock tid att förändra detta, och undvika att bli "den värsta generationen".

Sjukvård:

I kapitel 7 talar Romney om sjukvård - om ObamaCare och hans egen sjukvårdsreform i Massachusetts. Han berättar om de många människor han träffat som saknat sjukförsäkring, något som fick honom att som guvernör börja arbeta för att få alla i Massachusetts försäkrade. Det var en lång och svår process - men han lyckades tillsammans med demokraterna komma fram till en reform som dels stoppade free-riders som hade råd att själva köpa försäkring, och dels gav subventioner till fattiga som inte hade råd med försäkring. Därtill förändrade man också reglerna för försäkringsbolagen så att individer själva skulle få råd att köpa försäkringar som annars bara företag kunde skaffa åt dem. Och i april 2006 skrev han under lagen i sällskap med delstatens liberala senator Ted Kennedy.

Modellen i Massachusetts lyckades. Det har dock inte ObamaCare gjort - trots att Obama menat att hans reform bygger på den i Massachusetts. Skillnaderna är dock, förklarar Romney: reformen i Massachusetts var delstatlig. ObamaCare höjde skatter och skar ner på de äldre och lade bördor på småföretag. Så gjorde man inte i Massachuetts. ObamaCare var 1000 sidors byråkrati, mot Massachusetts 70 sidors reform. ObamaCare var dessutom okonstitutionell - och måste återkallas.

Förespråkarna av ObamaCare menar att man inte kan återvända till det system man haft, det håller Romney med om. USA har enorma problem med sjukvårdskostnader och allt högre försäkringskostnader. Det huvudsakliga problemet med amerikansk sjukvård är dock inte att den är marknadsdriven - för det är den mest i teorin: problemet är att marknaden faktiskt inte styr. Lösningen är inte den byråkrati ObamaCare innebär, utan en frimarknadslösning. Romney ger olika exempel på detta och skriver i slutet:

"Before we go the way of socialized medicine, let´s bring to the health-care crisis the tools the American economy has perfected - innovation, productivity, cost efficiency, and equality through a consumer-driven free market."


Utbildning:

I kapitlet därefter förklarar Romney vikten för individer att ha en bra utbildning: till att börja med en high-school-examen. De som inte går klart high-school riskerar i avsevärd större utsträckning att bli välfärdsberoende, genomgå skilsmässor och även hamna i fängelse.

USA var det första land i världen som förstod vikten av allmän utbildning, nu ligger USA dock långt ner. För att förbättra USA:s allmänna grundskolor så måste man dels testa elevernas kunskaper - och för den saken gjorde George W. Bushs utbildningsreform No Child Left Behind mycket.

Därtill måste föräldrar uppmuntras att engagera sig i sina barns utbildning. När han var guvernör brukade lärarna berätta för honom att de ganska snabbt kunde avgöra vilka barn det skulle gå bra för och vilka de inte skulle göra det för; de barn vars föräldrar kom till klasserna, deltog på klassmöten etc skulle det gå bra för - för de som inte hade föräldrar som engagerade sig på det sättet skulle det inte göra det. Romney förklarar sedan hur många av dessa föräldrar som "inte engagerade sig" inte i huvudsak var drogberoende eller fattiga, utan att många av dessa var ensamstående föräldrar som helt enkelt inte hade tid att engagera sig på det sättet i sina barn. Romney förklarar att vikten av stabila familjer därför var en viktig del även för barnens utbildning.

Men det var också av största vikt att ha riktigt duktiga lärare, och allt tyder på att det är viktigare än att ha små klasser - något lärarfacken hellre vill ha. Lärarfacken har också i mångt och mycket stått emot utbildningsreformer, men tiden och tekniken har gjort det allt lättare för sådana reformer att komma till stånd, vilket är vad USA:s barn behöver.

Energikrisen:

Vidare, förklarar Romney, står USA också inför en energikris. Landet har ett farligt beroende av utländsk olja - som USA, inte minst av utrikespolitiska skäl måste bryta genom att satsa på kärnkraft, utveckla rent kol, utvinna naturgas och borra inhemsk olja.

Därtill givetvis också parallellt verka för förnyelsebar energi. Detta skulle nämligen långsiktigt säkra USA:s oberoende, och även vara bra för miljön. Romney förklarar att han tror på klimatförändringarna, men att man för den sakens skulle inte får vara naiv ifråga om den politiska och ekonomiska situationen: lösningen är unilateral amerikansk strävan efter att minska sitt oljeberoende, men inte att sätta sig själv i en internationell sits som gör att man hämmar sin egen ekonomi.

En medborgarkultur:


I bokens två sista kapitel beskriver Romney vikten av att ha bra medborgare och förklarar att USA verkligen är en moraliskt god nation och en god kraft i världen. Men han tar också upp en del intressanta sakfrågor av intresse, inte minst om man följt höstens presidentkampanj.

En sådan sak är det problem han ser i fråga om pengarnas roll för politiska kampanjer. Och Romney förklarar att det är kampanjreformerna som gjort att SUPER-PAC:s och utomstående grupper nu kontrollerar de politiska budskapen i större utsträckning än kampanjerna själva gör, just pg a de begränsningar som nu drabbar kampanjerna.

Men han påpekar också en annan intressant sak, som de flesta idag förmodligen glömt bort. Inför valet 2008 lovade Barack Obama att tacka ja till det statliga kampanjstödet (vilket i så fall skulle ha inneburit en tydlig begränsning ifråga om pengarnas roll för kampanjerna). John McCain tackade ja till det statliga stödet - men Obama bröt däremot sitt löfte och gjorde inte detta, utan samlade istället in hiskliga summor pengar på egen hand. Han skriver sedan:

"...his abandonment of his promise now means that money and campaign contributions will have a far greater role in national politics."


Det finns förstås andra saker att också ta i akt, men påminnelsen om Obamas brutna löfte och konsekvensen av detta är likväl intressant. Det bästa vore dock om kandidaterna fick samla in hur mycket pengar de ville, men att detta sedan skulle redovisas öppet på internet, istället för att som nu låta utomstående grupper samla in obegränsade summor anonymt.

För några veckor sedan uppmärksammades Romneys "hemliga" uttalande om de "47% som stöder Obama" - faktum är att han också skriver om detta i sin bok, även om procentsatsen där är annorlunda. Han förklarar hur det för olika personer finns olika skäl att rösta på demokraterna. Somliga gör det helt enkelt för att det gynnar dem mest. Och Romney hänvisar till en artikel i Wall Street Journal skriven av Adam Lerrick från American Enterprise Institute, som hävdar att under Obamas skatteplan så kommer 49% av alla amerikaner inte att betala någon inkomstskatt. Nedskärningar och skattesänkningar, som republikanerna talar om, framstår för dessa därför inte särskilt lockande eftersom de inte betalar någon inkomstskatt och därför inte skulle gynnas av sådana sänkningar. Därför föredrar de också att rösta demokratiskt. Att de gör detta förstår Romney, han förklarar vidare att han också förstår dem som röstar på demokraterna pg a att de stöder dessa i specifika sakfrågor (rörande te x aborter eller gay-äktenskap) - men däremot förstår han -inte- de otaliga människor som röstar på demokraterna trots att de i syn på ekonomi och sakfrågor i själva verket håller med republikanerna. Och sådana finns det många av, förklarar han, och ger en personlig vän som exempel. Romneys beskrivning i boken sätter hans "47%-uttalande" i ett betydligt mer begripligt sammanhang. Och vad han verkar ha gjort på insamlingstalet i våras, var främst att lyfta fram det stycke han verkade ha tyckt passade bra i det specifika sammanhanget av rika republikanska donatorer. I boken ger han inte uttryck alls för någon nedvärderande syn på dessa människor, tvärtom anser han att de bara agerar logiskt som röstar på demokraterna.

Men de två sista kapitlen handlar inte främst om enskilda sakfrågor utan som tidigare nämnes om kultur- nationell såväl som personlig sådan. I ett kapitel tidigare förklarade han hur länders framgång eller fall i ett historiskt perspektiv kan härledas till vilken kultur länderna ifråga haft. Han spinner i det tionde kapitlet vidare på detta och förklarar att den amerikanska kulturen kretsat och kretsar kring hårt arbete, utbildning och lärdomar (och unga måste manas att vidareutbilda sig), risker och belöningar (och amerikaner vågar, som tidigare påpekades, ta risker), gudstro och högre syften (och stora nationer har aldrig byggts på hedonism), kärlek till nationen, respekt för liv, tron på familjer och tron på konstitutionen och lagen. Alla dessa saker är bra saker som gör USA exceptionellt.

USA måste bevara denna kultur; tyvärr lär sig dock barn i skolorna att USA inte är exceptionellt, och de lär sig en perverterad form av multikulturalism som menar att alla kulturer är lika. Så är dock bevisligen inte fallet, förklarar Romney och skriver:

"...some educators are smitten with a devotion to multiculturalism, not merely as an appreciation of cultures and customs of other peoples, but out of a conviction that no single system of values is superior to another, including our own. This reorientation away form a celebration of American exceptionalism is misguided and bankrupt."


Vidare förklarar han:

"The multiculturalism movement must be unmasked for the fraud that it is. There are superior cultures, and ours is one of them."


Vidare förklarar han också att han tror på gott och ont. För många är detta en alldeles för enkel världsbild; de menar att riktig altruistisk godhet inte existerar utan att allt bara är själviska handlingar med ömsesidiga fördelar som biprodukter. De tror heller inte på ondska, och anser att alla dåliga beteenden kan härledas till tragiska omständigheter och ändras bara samhället så kommer människornas beteenden att förändras. Skurkstater som agerar illa göra också detta pg a tidigare imperialism etc.

Den uppfattningen, konstaterar Romney, delar inte han. Historien är fylld av exempel där ondskan är synlig - och där denna inte kan förklaras genom andra omständigheter. Redan i bibeln berättas om hur Kain dödar Abel, inte pg a att Kain drabbats av svåra omständigheter och fått sitt hem förstört, utan pg a ondskefull avundsjuka. Bibelns historier gå vidare och berättare om såväl Farao som Herodes som försökte döda judarnas förstfödda. De drevs inte av sina omständigheter utan av en ondskefull maktlystnad - samma maktlystnad vi i vår tid fått se i Saddam Hussein, Stalin och Hitler. Han citerar sedan författaren John Steinbeck:

"I believe there are monsters born in the world to human parents... The face and the body may be perfect, but if a twisted gene or malformed egg can produce physical monsters, may not the same process produce a malformed soul?"


Vidare förklarar han att precis som det finns goda personer, så finns det också goda nationer. Och bland dessa är USA den främsta. En inställning hans europeiska vänner finner både naivt och stötande. Men det är något han tror, och han kan efter vad han sett under sitt liv och läst om i historien inte dra någon annan slutsats. Han ger sedan exempel på allt gott USA med sin makt gjort för världen, och allt dåligt USA hade kunnat göra med sin enorma makt (vilket andra härskande makter alltid gjort genom historien) men valde att inte göra. Han förklarar:

"I am proud to be an American. It is long past the time to begin again to proclaim the absolute truth of American greatness and its singular purpose and calling in the world as the protector and defender of human freedom and human dignity."


Slutligen förklarar han också att det är det amerikanska folkets karaktär, godhet och uppoffringar som bevarar nationens storslagenhet.

Kommentarer:


För dem som hängt med i Romneys politiska kampanjkarriär de senaste åren är väldigt många ämnen välbekanta. De flesta ämnen som boken tar upp har Romney pratat om i olika kampanjsammanhang. Boken ger dock djupare förklaringar av hans ståndpunkter och de bakomliggande faktorer som gjort att han kommit fram till sina slutsatser, och det gör boken mycket läsvärd.

Boken ger också en inblick i de personliga sidor hos Romney som inte alltid framkommit under hans långa kampanj. Han berättar öppet om sin mormonska tro, sin fars betydelse, och sin uppväxt och hur detta påverkat och format honom till den han idag är.

Boken ger också bilden av en mycket mogen presidentkandidat, fullt redo att överta presidentämbetet. Han berättar förbigående om sina många affärsresor runtom i världen, och hur han träffat ledare från hela världen och fått inblick i många andra kulturer och sätt att tänka än det amerikanska. Vilket ger känslan av en mycket världsvan president (vilket USA:s nuvarande president inte var, då de flesta av hans internationella resor skedde när han var barn, och vilket USA:s tidigare president inte verkade ha - även om Bushs avsaknad av "internationell erfarenhet" var väldigt överhypad).

Romney verkar också behärska de ämnen han brinner för. Det gäller i synnerhet ekonomin där kapitlen om detta inger förtroende för att Romney faktiskt förstår detta område väldigt väl. Det är inget han bara hittat på att han gör för att kunna lansera sin presidentkampanj.

Men det kanske mest slående, utifrån en svensk läsning av boken (även om dessa saker för min del heller inte är nya, då jag följt med i Romneys karriär sedan 2008) är att Romney trots att han helt uppenbart är såväl världsvan som ämneskunnig - likväl inte drar samma slutsatser om saker och ting som vi gör här i Europa. Han tror på amerikansk exceptionalism som den bästa garant i historien för en trygg värld - inte på europeisk internationalism. Han tror visserligen på global uppvärmning, men tror inte på de internationalistiska lösningar som inte minst vi i Europa gärna förfäktar i form av globala klimatavtal. Han förstår att kulturer påverkar och formar både människor och nationer på olika sätt, men det i sig innebär inte att ondska inte existerar.

Kort och gott gör han inte det många här i Europa förmodligen skulle önska: han ber verkligen inte om ursäkt för USA, dess plats i världen eller i historien. Tvärtom är detta en position han utifrån sina erfarenheter och kunskaper kommit fram till måste befästas. Varför förklarar han i boken, med argument som om de tas i akt, faktiskt kan framstå vettiga även för öppna europeiska läsare.

"No Apology" går att köpa hos te x Adlibris, och är en bok jag rekommenderar för alla med intresse för Mitt Romney och hans eventuella presidentskap.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Tack för en mycket bra genomgång och recension av boken.

/Dan

Ronie Berggren sa...

Tack. Kul att du orkade läsa den - min recensioner/bokgranskningar tenderar att bli rätt långa :P