USA:s fd utrikesminister Condoleezza Rice skriver här i Washington Post med anledning av krisen i Ukraina om hur USA måste återta det globala ledarskapet.
Hon berättar hur hon 2004 av Vladimir Putin blev introducerad för Viktor Yanukovych, där hon förklarar att Putin underförstått ville pålysa att Yanukovych var "hans man" och att Ukraina var inom den ryska sfären. Och allt sedan den oranga revolutionen 2004 har USA och Europa försökt övertyga Ryssland om att Ukraina inte bör vara en bricka i något storpolitiskt spel utan en egen nation, fri att staka ut sin egen framtid.
Putin har dock aldrig sett situationen på det sättet, utan betraktat det hela som en intressekonflikt över de gamla sovjetiska territorierna, och hans senaste invasion av Krim är hans svar på hans bild av situationen och något som visar att han inte har för avsikt att låta Ukraina fatta sina egna beslut.
När Ryssland invaderade Georgien 2008 och hon själv var utrikesminister, skickade USA skepp till svarta havet och flög de georgiska soldaterna hem från Irak, och USA skickade därtill humanitärt stöd. Ryssland hindrades från att störta den legitimt demokratiskt valda georgiska regeringen - något Rice skriver att Rysslands utrikesminister bekände för henne.
USA och EU var inte helt överens om responsen när det gällde Georgien, men den politsika isolering av Ryssland man ändå lyckades åstadkomma höll inte speciellt länge trots fortsatt rysk ockupation av de georgiska regionerna Abchazien och Sydossetien.
Obama-administrationen, när de tillträdde, gjorde en "reset" i relationen till Ryssland, avbröt planerna på ett missilförsvar i Tjeckien och Polen och planerna på NATO-medlemskap för Ukraina och Georgien tynade bort. Det fick Ryssland att jubla.
Putin har dock spelat ett mycket långsiktigt spel - och Väst måste nu göra samma sak. Något väst också är fullt kapabla att göra. 2014 är nämligen inte 1968 och dagens Ryssland är inte Sovjetunionen; Ryssland behöver utländska investeringar och oligarkerna har fortfarande sina pengar på banker i Paris och i London. Ryssland skulle heller inte må bra av lägre oljepriser - och tiden är inte långt borta när USA:s olje- och naturgastillgångar kommer att överstiga de ryska; något som skulle kunna snabbas på med projekt som Keystone XL-planerna. Därtill bör Europa börja avveckla sitt beroende av ledningar som går genom Ryssland.
Ryssland har också en ung, informationsmedveten och entreprenörsdriven generation, varav många faktiskt studerat på amerikanska universitet och arbetar inom västerländska företag. Dessa söker politisk och ekonomisk frihet och dessa bör man försöka nå ut till; They, not Putin, are Russia’s future, skriver Rice.
Därtill måste USA återta sin globala ledarroll i världen. En roll som blivit kompromissad genom alltför många utsträckta händer till USA:s motståndare och alltför stor ignorans av USA:s vänner. Det uteblivna amerikanska engagemnaget i Syrien har gett Ryssland nytt inflytande i mellanöstern. Likaså har USA:s nästan desperata vädjan om vilket avtal som helst med Iran inte gått Putin obemärkt förbi. Amerikanskt prat om ett reträttliknande tillbakadragande i Afghanistan har också visat att USA inte längre är intresserade av att axla något globalt ledarskap. Och nu riskerar man att göra samma katastrofala tillbakadragande som man gjorde i Irak.
USA har tagit ett steg bakåt i det globala ledarskapet i förhoppning om att tomrummet skulle fyllas av allierade och av "det internationella samfundets normer". Istället har man fått se motsatsen hända: Al Qaida har gjort comeback i länder som Syrien och Irak, och diktatorer som Assad (som, kan tilläggas, under Bush-åren fruktade USA:s hårda inställning mot diktaturer) fortsätter nu mörda sitt eget folk. Nationalistiska stämningar i Kina har väckt nationalistisk respons i Japan och bland sådana som Vladimir Putin som förstår att hård makt fortfarande fungerar.
De signaler USA har skickat ut har visat att man är ointresserad och oengagerad och det har gett de senaste årens beklagliga händelseutveckling vind i seglen. Politiker på båda sidor av USA:s spektrum bör ha det i åtanke.
Källa: Washington Post
Se även tidigare inlägg:
CPAC 2014 - del 30: Ben Carson 20140308
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar