onsdag 5 november 2014

Mellanårsvalens vinnare och förlorare

Analyserna av gårdagens mellanårsval är många. Här några intressanta:

Meghan Kenneally listar här på ABC News 5 vinnare och 5 förlorare.

Vinnarna:

1. Mitch McConnell; som lätt besegerade Alison Grimes och nu blir majoritetsledare i Senaten.

2. Chris Christie; stod inte själv på valsedeln men han är ordförande för the Republican Governor's Association, och får nu en större nationell plattform.

3. Scott Walker; Wisconsins guvernör har nu i princip bevisat att han verkligen har folkligt stöd i sina politiska uppgörelser med alltför - på skattebetalarnas bekostnad - välgödda fackföreningar.

4. Republikanerna i Representanthuset; De har vunnit sin största majoritet på 80 år.

5. Demokraternas förlorande senator Kay Hagan; Ja, hon förlorade, men gjorde det i årets dyraste valkampanj.

Förlorarna:

1. President Obama; Inget han gjorde eller lät bli att göra, hjälpte hans parti. Nu är han en ensam demokrat i Washington DC.

2. Harry Reid; stod inte själv för något omval, men förlorade i alla fall majoritetsledarposten.

3. Charlie Crist; Flip-floppern från Florida som var republikan tills han förlorade och blev oberoende, och när han förlorade som oberoende blev demokrat; och nu har han förlorat som demokrat också. En ganska unik bedrift.

4. Scott Brown; Republikanernas fd senator, som förblir en fd senator.

5. Martha Coakley; demokraten som nästan är i samma situation som Scott Brown (i Massachusetts).



Analys-gurun Chris Ciliizza på Washington Posts The Fix har en liten annan lista.

Vinnarna:

1. Mitch McConnell; han är en vinnare, helt enkelt.

2. Chris Christie; om inte republikanerna vunnit Senaten så skulle man pratat mer om framgångarna i guvernörsvalen, där Christie alltså är ordförande för de republikanska guvernörernas förening.

3. RNC-styrelsen; de lyckades samordna och styra upp framgångarna.

4. John Kasich; Ohios republikanske guvernör, som vann en storseger i en delstat som alltid är viktig - inte minst i presidentval.

5. Ed Gillespie; Republikanernas senatskandidat i Virginia. Han vann visserligen inte, men erbjöd en kamp som absolut ingen hade kunnat vänta sig. 2017 har han nu goda möjligheter i guvernörsvalet.

6. Shelley Moore Capito; den republikanska kongresskvinnan från West Virginia som drev en smart valkampanj och tar över efter avgående senator Jay Rockefeller.

7. Al Franken; demokraternas senator från Minnesota, som en gång vann med nöd och näppe, behåller senatsplatsen.

8. Rösträkningen i Florida; en stor delstat, med en historia av problem. Nu fungerade allt perfekt.

9. America Rising; den konservativa research-gruppen, som lyckades gräva fram saker som onekligen hjälpte republikanerna.

Förlorarna:

1. Sydstatsdemokraterna; vad de än gör så är det nästan omöjligt för dessa att vinna federala val.

2. Charlie Crist; ja, historien kan ni redan...

3. Scott Brown; gick inte här, eller denna gång heller.

4. Martha Coakley; att som demokrat förlora två stora val i rad är svårt i en liberal delstat som Massachusetts. Martha Coakley gjorde dock just det.

5. Martin O'Malley; Marylands guvernör förlorade, och hans drömmar om en presidentkandidatur är nog bortblåsta nu.

6. Mark Udall; den demokratiske senatorn från Colorado som helt enkelt inte lyckades.

7. Bannock Street Project: Demokraternas projekt som gick ut på att få sympatisörer att gå ut och rösta.

8. Wendy Davis; demokraternas stjärna i Texas som ingen visserligen trodde skulle bli guvernör i den mycket republikanska delstaten men med tanke på hennes stjärnstatus blev hennes förlust gigantisk.

Här skriver också Politico, inte en lista på vinnare och förlorare, men av lärdomar från valen.

1. Republikanerna har fullbordat övertagandet av södern; Arkansas var demokraternas sista fäste, dit Bill Clinton åkte för att kampanja, men inte ens det hjälpte. Texas, som det spekulerats i håller på att bli blått, röstade väldigt rött. Och Georgia, som det pratats om håller på att bli "lila" pg a de demografiska förändringarna, sade också de nej till både Michelle Nunn och Jimmy Carters barnbarn.

2. Demokraternas lyckades inte distansera sig själva från Obama; Obama undvek sina kandiderande partikollegor - men republikanerna klistrade fast Obama på dem i alla fall.

3. Väljarna vill ha äkthet: Scott Brown kom relativt nyligt till New Hampshire, och Charlie Crist har visserligen länge befunnit sig i Florida, men ja, ni kan ju historien nu.

4. Republikanska guvernörer kan få förtroende i demokratiska delstater; Det är nu bevisat. Namnen på de republikanska vinnarna är många, men låt oss slå ett slag till för New Mexicos republikanska guvernör Susana Martinez.

5. Mary Landrieu kan nog överleva; Lousianas demokratiska senator som går mot en runoff i december mot sin republikanske utmanare Bill Cassidy. Eftersom republikanerna nu redan kontrollerar Senaten så kommer förmodligen inte de pengar och det enorma stöd som Cassidy annars skulle ha fått att trilla in som med största säkerhet skulle ha dömt Landrieu till undergång. Nu kan hon plötsligt klara sig.

6. Att påstå att GOP bedriver ett krig mot kvinnor fungerar inte; republikanerna drev inte abortfrågor speciellt hårt (inga Todd Akins sågs till) och demokraterna lyckades heller inte få väljarna att tro att GOP bedriver något slags krig mot kvinnor.

7. Virgina är en "lila delstat"; Och Ed Gillespie som kom långt men inte nådde ända fram i senatsvalet kan fortfarande bli dess näste guvernör.

8. Demokraternas program för att få ut folk till valurnorna levde inte upp till ryktet eller förväntningarna.

9. Kandidater som finansierade sig själva kom långt; alla lyckades inte, men för dem som lyckades så var deras egna pengar ett stort plus.

Se även tidigare inlägg:

RNC-ordförande Reince Priebus om segrarna 20141105

Inga kommentarer: